Europeiska unionens L 299/2008

I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

8.11.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/1

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1104/2008

av den 24 oktober 2008

om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1 +) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 66,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Schengens informationssystem (SIS), som inrättades på grundval av bestämmelserna i avdelning IV i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvist avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (2) (”Schengenkonventionen”), samt den vidareutveckling av systemet som SIS 1 + innebär, är ett grundläggande verktyg för tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket, såsom det införlivats inom Europeiska unionens ramar.

(2)

Kommissionen fick i uppdrag att utarbeta andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) på grundval av rådets förordning (EG) nr 2424/2001 (3) och rådets beslut 2001/886/RIF (4). Båda rättsakterna upphör att gälla den 31 december 2008. Denna förordning bör därför komplettera ovannämnda rättsakter till den dag som fastställs av rådet i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (5).

(3)	SIS II inrättades genom förordning (EG) nr 1987/2006 och rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (6). Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakterna.

(4)	Vissa tester av SIS II föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 189/2008 (7) och i beslut 2008/173/EG (8).

(5)	Utvecklingen av SIS II bör fortsätta och bör slutföras inom ramen för den övergripande tidtabell för SIS II som godkändes av rådet den 6 juni 2008.

(6)

Ett övergripande test av SIS II bör utföras i nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med bestämmelserna i denna förordning. Så snart som möjligt efter det att det övergripande testet av SIS II har genomförts bör testet valideras enligt vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF.

(7)	Medlemsstaterna bör genomföra ett test av utbytet av tilläggsinformation.

(8)

En teknisk stödfunktion (C.SIS) för SIS 1 + föreskrivs i Schengenkonventionen. När det gäller SIS II innehåller förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF bestämmelser om ett centralt SIS II bestående av en teknisk stödfunktion och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS). Den tekniska stödfunktionen för det centrala SIS II bör vara belägen i Strasbourg (Frankrike) och det bör finnas ett reservsystem i St. Johann im Pongau (Österrike).

(9)

För att på ett bättre sätt hantera de potentiella svårigheterna vid migreringen från SIS 1 + till SIS II bör en provisorisk migreringsstruktur för Schengens informationssystem fastställas och testas. Den provisoriska migreringsstrukturen bör inte påverka tillgången till SIS 1 + på det operativa planet. Kommissionen bör tillhandahålla en konverterare.

(10)	Den registrerande medlemsstaten bör ansvara för att de uppgifter som läggs in i Schengens informationssystem är korrekta, aktuella och lagliga.

(11)

Kommissionen bör förbli ansvarig för det centrala SIS II och dess kommunikationsinfrastruktur. Detta ansvar inbegriper underhåll och vidareutveckling av SIS II och dess kommunikationsstruktur, och inbegriper alltid korrigering av fel. Kommissionen bör tillhandahålla samordning och stöd för den gemensamma verksamheten. Kommissionen bör särskilt ge erforderligt tekniskt och operativt stöd på den centrala SIS II-nivån till medlemsstaterna, bland annat tillhandahålla en helpdesk.

(12)	Medlemsstaterna är och bör förbli ansvariga för utvecklingen och underhållet av sina egna nationella system (N.SIS II).

(13)	Frankrike bör förbli ansvarigt för den tekniska stödfunktionen för SIS 1 +, enligt vad som uttryckligen föreskrivs i Schengenkonventionen.

(14)	De företrädare för medlemsstaterna som deltar i SIS 1 + bör samordna sina insatser inom ramen för rådet. En ram för denna verksamhet behöver fastställas.

(15)

Kommissionen bör bemyndigas att ge tredje man i uppdrag att utföra uppgifter som åvilar den enligt denna förordning och uppgifter i samband med genomförandet av budgeten, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (9).

Varje sådant uppdrag bör respektera de regler om dataskydd och datasäkerhet och relevanta dataskyddsmyndigheters roll som är tillämpliga på SIS, i synnerhet bestämmelserna i Schengenkonventionen och den här förordningen.

(16)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (10) är tillämplig då kommissionen behandlar personuppgifter.

(17)

Europeiska datatillsynsmannen, som utnämndes i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut av den 22 december 2003 om utnämning av den oberoende övervakningsmyndighet som föreskrivs i artikel 286 i EG-fördraget (11), är behörig att övervaka gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet när det gäller behandling av personuppgifter. Schengenkonventionen innehåller särskilda bestämmelser om skydd av personuppgifter och om datasäkerhet.

(18)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att inrätta den provisoriska migreringsstrukturen och överföra data från SIS 1+ till SIS II, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(19)	Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(20)	Schengenkonventionen bör ändras så att SIS 1 + kan integreras i den provisoriska migreringsstrukturen.

(21)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar inte Danmark i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Danmark. Eftersom denna förordning bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i tredje delen avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, ska Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit denna förordning besluta huruvida landet ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(22)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (12). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(23)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (13). Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Irland.

(24)	Denna förordning påverkar inte tillämpningsföreskrifterna för Förenade kungarikets och Irlands begränsade deltagande i Schengenregelverket enligt rådets beslut 2000/365/EG respektive 2002/192/EG.

(25)

När det gäller Island och Norge innebär denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket (14), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i rådets beslut 1999/437/EG (15) beträffande vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(26)

När det gäller Schweiz innebär denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (16), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (17) om ingående av det avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar.

(27)

När det gäller Liechtenstein innebär denna förordning, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG av den 28 februari 2008 om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (18).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Allmän bakgrund

1. Schengens informationssystem (SIS), som inrättades i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV i 1990 års Schengenkonvention, ska ersättas av ett nytt system, Schengens informationssystem II (SIS II), för vilket inrättandet, driften och användningen regleras genom förordning (EG) nr 1987/2006.

2. SIS II ska utarbetas av kommissionen och medlemsstaterna som ett gemensamt integrerat system och förberedas för drift i enlighet med de förfaranden och den arbetsfördelning som fastställs i denna förordning.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

a) centrala SIS II: den tekniska stödfunktionen för SIS II, vilken omfattar en databas (SIS II-databasen) och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS),

b) C.SIS: den tekniska stödfunktionen för SIS 1 +, vilken omfattar referensdatabasen för SIS 1 + och det enhetliga nationella gränssnittet (N.COM),

c) N.SIS: de nationella SIS 1 +-systemen, bestående av de nationella datasystem som kommunicerar med C.SIS,

d) N.SIS II: de nationella SIS II-systemen, bestående av de nationella datasystem som kommunicerar med det centrala SIS II,

e) konverterare: ett tekniskt hjälpmedel som möjliggör konsekvent och tillförlitlig kommunikation mellan C.SIS och centrala SIS II och tillhandahåller de funktioner som anges i artikel 10.3,

f) övergripande test: den test som avses i artikel 55.3 c i förordning (EG) nr 1987/2006,

g) test av kompletterande information: funktionstester mellan Sirenebyråerna.

Artikel 3

Syfte och tillämpningsområde

I denna förordning fastställs uppgifter och ansvar för kommissionen, Frankrike och de övriga medlemsstater som deltar i SIS 1 + vad gäller följande uppgifter:

a)	Underhåll och vidareutveckling av SIS II.

b)	En övergripande test av SIS II.

c)	En test rörande kompletterande information.

d)	Den fortsatta utvecklingen och de fortsatta testerna av en konverterare.

e)	Upprättande och test av en provisorisk migreringsstruktur.

f)	Migreringen från SIS 1 + till SIS II.

Artikel 4

Tekniska komponenter och migreringsstruktur

För migreringen från SIS 1 + till SIS II behövs följande komponenter:

a)	C.SIS och anslutning till konverteraren.

b)	Den kommunikationsinfrastruktur i SIS 1 + som gör det möjligt för C.SIS att kommunicera med N.SIS.

N.SIS.

d)	Centrala SIS II, NI-SIS och den kommunikationsinfrastruktur i SIS II som gör det möjligt för centrala SIS II att kommunicera med N.SIS II och konverteraren.

N.SIS II.

f)	Konverteraren.

Artikel 5

Ansvar för huvuduppgifterna vid utvecklingen av SIS II

1. Kommissionen ska fortsätta att utveckla det centrala SIS II, kommunikationsinfrastrukturen och konverteraren.

2. Frankrike ska tillhandahålla och driva C.SIS i enlighet med bestämmelserna i Schengenkonventionen.

3. Medlemsstaterna ska fortsätta att utveckla N.SIS II.

4. Medlemsstater som deltar i SIS 1 + ska underhålla N.SIS i enlighet med bestämmelserna i Schengenkonventionen.

5. Medlemsstater som deltar i SIS 1 + ska tillhandahålla och driva kommunikationsinfrastrukturen för SIS 1 +.

6. Kommissionen ska samordna verksamheten och tillhandhålla erforderligt stöd vid genomförandet av de uppgifter som avses i punkterna 1–3.

Artikel 6

Fortsatt utveckling

De åtgärder som är nödvändiga för att fortsätta den utveckling av SIS II som avses i artikel 5.1, särskilt åtgärder för felrättning, ska antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 17.2.

De åtgärder som är nödvändiga för att fortsätta den utveckling av SIS II som avses i artikel 5.3, ska, i den mån som det gäller det enhetliga nationella gränssnittet för att säkerställa kompatibiliteten mellan N.SIS II och centrala SIS II, antas i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 17.2.

Artikel 7

Huvuduppgifter

1. Kommissionen ska, tillsammans med de medlemsstater som deltar i SIS 1 +, utföra ett övergripande test.

2. En provisorisk struktur för SIS-migreringen ska upprättas och testas av kommissionen tillsammans med Frankrike och övriga medlemsstater som deltar i SIS 1 +.

3. Kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1 + ska genomföra migreringen från SIS 1 + till SIS II.

4. De medlemsstater som deltar i SIS 1 + ska utföra ett test av utbytet av kompletterande information.

5. Kommissionen ska tillhandahålla erforderligt stöd på central SIS II-nivå till verksamhet enligt punkterna 1–4.

6. Verksamhet enligt punkterna 1–3 ska samordnas av kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1 +, inom ramen för arbetet i rådet.

Artikel 8

Övergripande test

1. Det övergripande testet ska inte inledas förrän kommissionen har förklarat att den anser att den framgångsnivå som uppnåtts med de tester som avses i artikel 1 i förordning (EG) nr 189/2008 är tillräcklig för att inleda ett sådant test.

2. Ett övergripande test ska genomföras som visar att kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1 + har fullbordat de tekniska arrangemang som krävs för behandlingen av SIS II-data och att SIS II har åtminstone samma prestandanivå som SIS 1 +.

3. Det övergripande testet ska utföras av de medlemsstater som deltar i SIS 1 + vad gäller N.SIS II och av kommissionen vad gäller centrala SIS II.

4. Det övergripande testet ska följa en utförlig plan som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1 + inom ramen för arbetet i rådet och i samarbete med kommissionen.

5. Det övergripande testet ska grunda sig på de tekniska specifikationer som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1 + inom ramen för arbetet i rådet och i samarbete med kommissionen.

6. Kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1 + ska inom ramen för arbetet i rådet fastställa kriterier för huruvida de tekniska arrangemang som krävs för behandlingen av SIS II-data har fullbordats och att SIS II har åtminstone samma prestandanivå som SIS 1 +.

7. Testresultaten ska med användning av de kriterier som nämns i punkt 6 analyseras av de medlemsstater som deltar i SIS 1 + inom ramen för arbetet i rådet och av kommissionen. Testresultaten ska valideras i enlighet med artikel 55.3 c i förordning (EG) nr 1987/2006.

8. Medlemsstater som inte deltar i SIS 1 + får delta i det övergripande testet. Deras resultat ska inte påverka den övergripande valideringen av testet.

Artikel 9

Test rörande kompletterande information

1. De medlemsstater som deltar i SIS 1 + ska genomföra funktionella Sirenetester.

2. Kommissionen ska göra centrala SIS II och dess kommunikationsinfrastruktur tillgängliga under genomförandet av testet rörande kompletterande information.

3. Testet rörande kompletterande information ska följa en utförlig plan som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1 + inom ramen för arbetet i rådet.

4. Testet rörande kompletterande information ska grunda sig på de tekniska specifikationer som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1 + inom ramen för arbetet i rådet.

5. Testresultaten ska analyseras av de medlemsstater som deltar i SIS 1 + inom ramen för arbetet i rådet.

6. Medlemsstater som inte deltar i SIS 1 + får delta i testet rörande tilläggsinformation. Deras resultat ska inte påverka den övergripande valideringen av testet.

Artikel 10

Provisorisk migreringsstruktur

1. Det ska upprättas en provisorisk SIS-migreringsstruktur. Konverteraren förbinder centrala SIS II och C.SIS under en övergångsperiod. N.SIS förbinds med C.SIS, N.SIS II med centrala SIS II.

2. Kommissionen ska tillhandahålla en konverterare, det centrala SIS II och dess kommunikationsinfrastruktur som en del av den provisoriska SIS-migreringsstrukturen.

3. Konverteraren ska konvertera data i två riktningar mellan C.SIS och centrala SIS II samt synkronisera C.SIS och centrala SIS II.

4. Kommissionen ska testa kommunikationen mellan centrala SIS II och konverteraren.

5. Frankrike ska testa kommunikationen mellan C.SIS och konverteraren.

6. Kommissionen och Frankrike ska testa kommunikationen mellan centrala SIS II och C.SIS via konverteraren.

7. Frankrike ska tillsammans med kommissionen förbinda C.SIS med centrala SIS II via konverteraren.

8. Kommissionen ska tillsammans med Frankrike och de övriga medlemsstater som deltar i SIS 1 + testa den fullständiga provisoriska SIS-migreringsstrukturen i enlighet med en testplan som ska tillhandahållas av kommissionen.

9. Frankrike ska tillhandahålla testdata om så krävs.

Artikel 11

Migreringen från SIS 1 + till SIS II

1. För migreringen från C.SIS till centrala SIS II ska Frankrike tillhandahålla SIS 1 +-databasen och kommissionen ska infoga den i centrala II.

2. De medlemsstater som deltar i SIS 1 + ska med stöd från Frankrike och kommissionen senast den 30 september 2009 migrera från N.SIS till N.SIS II med hjälp av den provisoriska migreringsstrukturen. Detta datum får vid behov ändras i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17.2.

3. Migreringen av de nationella systemen från SIS 1 + till SIS II består av inmatning av fakta i N.SIS II, när N.SIS II ska innehålla ett dataregister, den nationella kopian, som innehåller en fullständig eller partiell kopia av SIS II-databasen, och därefter en övergång från N.SIS till N.SIS II för varje medlemsstat. Migreringen ska följa en utförlig plan som föreskrivs av kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1 + inom ramen för arbetet i rådet.

4. Kommissionen ska biträda samordningen av, och stödet till, den gemensamma verksamheten under migreringen.

5. Den övergång som föreskrivs i migreringsprocessen ska genomföras efter den validering som nämns i artikel 8.7.

Artikel 12

Materiell rättslig ram

Under migreringen ska bestämmelserna i avdelning IV i Schengenkonventionen fortsätta att tillämpas på Schengens informationssystem.

Artikel 13

Samarbete

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta under all verksamhet som omfattas av denna förordning i enlighet med sina respektive ansvarsområden.

2. Kommissionen ska särskilt tillhandahålla erforderligt stöd på central SIS II-nivå vid testningen och migreringen av N.SIS II.

3. Medlemsstaterna ska särskilt tillhandahålla erforderligt stöd på N.SIS II-nivå vid testningen av den provisoriska migreringsstrukturen.

Artikel 14

Loggningsnoteringar i det centrala SIS II

1. Utan att det påverkar tillämpningen av relevanta bestämmelser i avdelning IV i Schengenkonventionen ska kommissionen se till att all åtkomst till och varje utbyte av personuppgifter inom det centrala SIS II registreras i syfte att kontrollera huruvida sökningen och databehandlingen är laglig och säkerställa att det centrala SIS II samt de nationella systemen, dataintegriteten och datasäkerheten fungerar ändamålsenligt.

2. Loggningsnoteringarna ska särskilt visa dag och tidpunkt för dataöverföringen, vilka uppgifter som användes för sökningarna, vilka uppgifter som överfördes och namnet på den behöriga myndighet som ansvarade för behandlingen av uppgifterna.

3. Loggningsnoteringarna får användas endast för de ändamål som anges i punkt 1 och ska raderas tidigast ett år och senast tre år efter införandet.

4. Loggningsnoteringar får sparas längre om de behövs för kontrollförfaranden som redan påbörjats.

5. De behöriga myndigheter som har till uppgift att kontrollera huruvida sökningen och databehandlingen är laglig, egenkontroll samt att se till att det centrala SIS II fungerar tillfredsställande och att uppgifternas integritet och säkerhet kan garanteras, ska inom ramen för sin behörighet och på begäran ha åtkomst till dessa loggningsnoteringar så att de kan fullgöra sina uppgifter.

Artikel 15

Kostnader

1. Kostnaderna för migreringen, det övergripande testet, testet rörande tilläggsinformation samt för underhåll och utveckling inom ramen för det centrala SIS II eller med avseende på kommunikationsinfrastrukturen ska belasta Europeiska unionens allmänna budget.

2. Kostnaderna för migrering, testning, underhåll och utveckling av de nationella systemen ska bäras av respektive berörd medlemsstat.

3. Kostnader för verksamhet inom ramen för SIS 1 +, inklusive sådan kompletterande verksamhet som Frankrike bedriver på de medlemsstaters vägnar som deltar i SIS 1 +, ska fördelas i enlighet med bestämmelserna i artikel 119 i Schengenkonventionen.

Artikel 16

Ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen

Bestämmelserna i Schengenkonvention ska ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas:

”Artikel 92A

1. Från och med ikraftträdandet av rådets förordning (EG) nr 1104/2008 (19) och rådets beslut 2008/839/RIF (20) och i enlighet med definitionerna i artikel 2 i den förordningen får den tekniska strukturen för Schengens informationssystem kompletteras med

ytterligare ett centralt system bestående av

—	en teknisk stödfunktion (centrala SIS II) belägen i Frankrike och ett reservsystem för centrala SIS II beläget i Österrike som omfattar SIS II-databasen och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS),

—	en teknisk förbindelse mellan C.SIS och centrala SIS II via konverteraren som möjliggör konvertering och synkronisering av data mellan C.SIS och centrala SIS II,

b)	ett nationellt system (N.SIS II) bestående av det nationella datasystem som kommunicerar med det centrala SIS II,

c)	en infrastruktur för kommunikation mellan det centrala SIS II och N.SIS II ansluten till NI-SIS.

2. N.SIS II får ersätta den nationella enhet som avses i artikel 92, i vilket fall medlemsstaterna inte behöver föra ett nationellt dataregister.

3. Den centrala SIS II-databasen ska finnas att tillgå för automatisk sökning i varje medlemsstat.

4. Om någon av medlemsstaterna ersätter sin nationella enhet med N.SIS II, ska den tekniska stödfunktionens obligatoriska funktioner gentemot den nationella enheten i enlighet med artikel 92.2 och 92.3 övergå till obligatoriska funktioner gentemot centrala SIS II, utan att det påverkar de skyldigheter som avses i beslut 2008/839/RIF och artiklarna 5.1, 10.1, 10.2 och 10.3 i förordning (EG) nr 1104/2008.

5. Det centrala SIS II ska tillhandahålla de tjänster som är nödvändiga för införande och behandling av SIS-data, on line-uppdatering av de nationella kopiorna av N.SIS II, synkronisering och överensstämmelse mellan de nationella kopiorna av N.SIS II och den centrala SIS II-databasen samt procedurer för initiering och återställning av de nationella N.SIS II-kopiorna.

6. Frankrike, som är ansvarigt för den tekniska stödfunktionen, övriga medlemsstater och kommissionen ska samarbeta för att se till att en sökning i dataregister i N.SIS II eller i SIS II-databasen ger ett resultat som motsvarar resultaten av sökningar i dataregistren vid de nationella enheter som avses i artikel 92.2.

I artikel 119.1 ska första meningen ersättas med följande:

”Kostnaderna för inrättandet och användningen av den tekniska stödfunktion som avses i artikel 92.3, inbegripet kostnader för de ledningar som förbinder de nationella delarna av Schengens informationssystem med den tekniska stödfunktionen, samt för verksamhet i samband med de uppgifter som Frankrike ska utföra enligt beslut 2008/839/RIF och förordning (EG) nr 1104/2008, ska bäras gemensamt av medlemsstaterna.”

3.	Artikel 119.2 ska ersättas med följande: ”Kostnaderna för inrättande och användning av den nationella delen av Schengens informationssystem samt för de uppgifter som tilldelats de nationella systemen enligt beslut 2008/839/RIF och förordning (EG) nr 1104/2008 ska varje medlemsstat själv bära.”

Artikel 17

Kommitté

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 51 i förordning (EG) nr 1987/2006.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

Artikel 18

Rapportering

Kommissionen ska före utgången av varje halvår, och för första gången före utgången av första halvåret 2009, lägga fram en lägesrapport för Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av SIS II och om migreringen från SIS 1 + till SIS II.

Artikel 19

Ikraftträdande och giltighet

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Den upphör att gälla den dag som rådet fastställer i enlighet med artikel 55.2 i förordning (EG) nr 1987/2006, dock inte senare än den 30 juni 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdad i Luxemburg den 24 oktober 2008.

På rådets vägnar

M. ALLIOT-MARIE

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 24 september 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

(3) EGT L 328, 13.12.2001, s. 4.

(4) EGT L 328, 13.12.2001, s. 1.

(5) EUT L 381, 28.12.2006, s. 4.

(6) EUT L 205, 7.8.2007, s. 63.

(7) EUT L 57, 1.3.2008, s. 1.

(8) EUT L 57, 1.3.2008, s. 14.

(9) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(10) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(11) EUT L 12, 17.1.2004, s. 47.

(12) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(13) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(14) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(15) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(16) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(17) EUT L 53, 27.2.2008, s. 1.

(18) EUT L 83, 26.3.2008, s. 3.

(19) EUT L 299, 8.11.2008, s. 1.

(20) EUT L 299, 8.11.2008, s. 43.”

8.11.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/13

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1107/2008

av den 7 november 2008

om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel för att anpassa bilagorna I och IV till den tekniska utvecklingen

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 av den 13 oktober 2003 om gödselmedel (1), särskilt artikel 31.1 och 31.3, och

av följande skäl:

(1)	I artikel 3 i förordning (EG) nr 2003/2003 föreskrivs att ett gödselmedel som tillhör en av de gödselmedelstyper som förtecknas i bilaga I till förordningen och som överensstämmer med villkoren i förordningen i fråga får betecknas ”EG-gödselmedel”.

(2)

Ammoniumsulfat och kalciumnitrat (kalksalpeter) förtecknas båda som gödselmedelstyper i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003. Däremot får sammansättningar av dessa två gödselmedelstyper inte betecknas som ”EG-gödselmedel”. Eftersom sammansättningar av ammoniumsulfat och kalciumnitrat (kalksalpeter) har använts med framgång i två medlemsstater bör sådana sammansättningar godkännas som ”EG-gödselmedel” så att de blir lättare tillgängliga för jordbrukare överallt i gemenskapen.

(3)	Många gödselmedelstyper vars primära näringsämne är kväve och som förtecknas i bilaga I frigör ofta kvävet för snabbt för att grödorna fullt ut ska kunna ta till sig näringen i dem, och det överloppskväve som uppstår till följd av detta kan eventuellt skada miljön.

(4)

När det gäller de EG-gödselmedelstyper som förtecknas i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003 kan införandet av dicyandiamid, ett av flera ämnen som räknas som nitrifikationshämmare, hindra denna potentiella fara för miljön. Andra typer av EG-gödselmedel kan innehålla kväve i andra former och för dessa är nitrifikationshämmare inte effektiva. För dessa andra typer kan ureashämmare vara en tillfredsställande lösning.

(5)	För bättre tillgång till de agronomiska och miljömässiga fördelarna med nitrifikationshämmare och ureashämmare bör användningen av dessa hämmare tillåtas för de flesta typer av gödselmedel med kväve, och flera olika typer av hämmare bör tillåtas.

(6)	En förteckning över tillåtna nitrifikationshämmare och ureashämmare bör därför införas i bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003.

(7)	Bilaga IV till förordning (EG) nr 2003/2003 innehåller ingående beskrivningar av de analysmetoder som ska användas för att mäta näringsinnehållet i ett EG-gödselmedel. Dessa beskrivningar avseende jodhalt behöver anpassas för att man ska få korrekta analysvärden.

(8)	Förordning (EG) nr 2003/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 32 i förordning (EG) nr 2003/2003.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på det sätt som anges i bilaga I till den här förordningen.

2. Bilaga IV till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på det sätt som anges i bilaga II till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 november 2008.

På kommissionens vägnar

Günter VERHEUGEN

Vice ordförande

(1) EUT L 304, 21.11.2003, s. 1.

BILAGA I

Bilaga I till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på följande sätt:

I tabell A.1 ska uppgifterna om gödselmedelstyp 4 ”ammoniumsulfat” ersättas med följande:

”4

Ammoniumsulfat

Kemiskt framställd produkt, innehållande ammoniumsulfat som huvudbeståndsdel, möjligtvis upp till 15 % kalciumnitrat (kalksalpeter).

19,7 % N

Kväve uttryckt som totalkväve.

Högsta halt av kväve som ammoniak 2,2 % om kalciumnitrat (kalksalpeter) tillsatts.

Vid saluföring i form av en sammansättning av ammoniumsulfat och kalciumnitrat (kalksalpeter) ska det i beteckningen anges ’innehåller upp till 15 % kalciumnitrat (kalksalpeter)’.

Ammoniumkväve.

Totalkväve om kalciumnitrat (kalksalpeter) tillsatts.”

2.	I tabell A.1 ska uppgifterna om gödselmedelstyperna 16 och 17 samt fotnot a utgå. Typ 18 blir typ 16.

Följande avsnitt F ska läggas till:

”F. Nitrifikationshämmare och ureashämmare

De ureashämmare och nitrifikationshämmare som förtecknas i tabellerna F.1 och F.2 nedan får läggas till de kvävehaltiga gödselmedelstyperna i avsnitten A.1, B.1, B.2, B.3, C.1 och C.2 i bilaga I på följande villkor:

1.	Minst 50 % av den totala kvävehalten i gödselmedlet består av sådana kväveformer som anges i kolumn 3.

2.	De hör inte till de gödselmedelstyper som anges i kolumn 4.

Texten ’innehåller nitrifikationshämmare ([nitrifikationshämmarens typbeteckning])’ ska läggas till i typbeteckningen för gödselmedel som innehåller sådana nitrifikationshämmare som förtecknas i tabell F.1.

Texten ’innehåller ureashämmare ([ureashämmarens typbeteckning])’ ska läggas till i typbeteckningen för gödselmedel som innehåller sådana ureashämmare som förtecknas i tabell F.2.

Den person som är ansvarig för marknadsföringen ska förse varje förpackning eller varuparti med tekniska upplysningar som är så fullständiga som möjligt. Uppgifterna ska särskilt ge information till användaren om lämpliga givor och spridningstider med avseende på den gröda som odlas.

Nya nitrifikationshämmare och ureashämmare får tas med i tabell F1 eller F2 efter utvärdering av de tekniska underlagen som lämnas in i enlighet med de riktlinjer som ska utarbetas för dessa sammansättningar.

F.1 Nitrifikationshämmare

Nitrifikationshämmarens typbeteckning och sammansättning

Lägsta och högsta halt av hämmare i viktprocent av den totala mängden kväve i form av ammoniumkväve och ureakväve

EG-gödselmedelstyp där hämmare inte får användas

Beskrivning av tillåtna nitrifikationshämmare i sammansättningar

Uppgifter om tillåten halt

Dicyandiamid

ELINCS nr 207-312-8

Minst 2,25

Högst 4,5

F.2 Ureashämmare

Ureashämmarens typbeteckning och sammansättning

Lägsta och högsta halt av hämmare i viktprocent av den totala mängden kväve som urea

EG-gödselmedelstyp där hämmare inte får användas

Beskrivning av tillåtna ureashämmare i sammansättningar

Uppgifter om tillåten halt

N-(n-butyl) tiofosforsyratriamid

ELINCS nr 435-740-7

Minst 0,09

Högst 0,20”

BILAGA II

Avsnitt B i bilaga IV till förordning (EG) nr 2003/2003 ska ändras på följande sätt:

I anmärkningen i punkt 4.11 i Metod 2.3.2 ska punkterna 4.2–4.4 ersättas med följande:

”Titrera med 0,05 mol/l jodlösning (I2) med en stärkelselösning som indikator.

1 ml jodlösning (I2) 0,05 mol/l motsvarar 0,01128 g SnCl2·2H2O.

Minst 80 % av allt tenn i en lösning som beretts på detta sätt måste vara i tvåvärd form. För titreringen måste man använda minst 35 ml jodlösning (I2) 0,05 mol/l.”

I anmärkningen i punkt 4.11 i Metod 2.6.1 ska punkterna 4.2–4.4 ersättas med följande:

”Titrera med 0,05 mol/l jodlösning (I2) med en stärkelselösning som indikator.

1 ml jodlösning (I2) 0,05 mol/l motsvarar 0,01128 g SnCl2·2H2O.

Minst 80 % av allt tenn i en lösning som beretts på detta sätt måste vara i tvåvärd form. För titreringen måste man använda minst 35 ml jodlösning (I2) 0,05 mol/l.”

8.11.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/17

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1108/2008

av den 7 november 2008

om ändring av förordning (EG) nr 1266/2007 när det gäller minimikrav för program för övervakning av bluetongue och villkoren för undantag för sperma från utförselförbudet i rådets direktiv 2000/75/EG

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2000/75/EG av den 20 november 2000 om fastställande av särskilda bestämmelser om åtgärder för bekämpning och utrotning av bluetongue (1), särskilt artiklarna 11, 12 och 19 tredje stycket, och

av följande skäl:

(1)

I direktiv 2000/75/EG fastställs kontrollregler och åtgärder för bekämpning och utrotning av bluetongue. Sådana åtgärder är bland annat inrättandet av skydds- och övervakningsområden (nedan kallade restriktionszoner), genomförandet av programmen för övervakning av bluetongue och utförselförbudet för djur som lämnar restriktionszonerna (nedan kallat utförselförbudet).

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 1266/2007 av den 26 oktober 2007 om tillämpningsföreskrifter till rådets direktiv 2000/75/EG när det gäller bekämpning och övervakning av bluetongue och restriktioner för förflyttning av vissa djurarter som kan smittas av bluetongue (2) fastställs de bestämmelser som ska tillämpas vid utbrott av sjukdomen.

(3)

I bilaga I till förordning (EG) nr 1266/2007 fastställs minimikrav för program för övervakning av bluetongue. I bilaga III till förordningen fastställs villkoren för undantag från utförselförbudet för djur samt sperma, ägg och embryon från dem. I bilaga V till förordningen fastställs kriterierna för fastställandet av ett område med årstidsbetingad frånvaro av bluetongue.

(4)

Det är viktigt att det finns lämpliga program för övervakning av bluetongue för att man på ett så tidigt stadium som möjligt ska kunna påvisa förekomst av bluetonguevirus, frånvaro av allmänna eller specifika serotyper av bluetonguevirus och fastställande av den årstidsbetingade perioden med frånvaro av smittspridare. Programmen för övervakning av bluetongue bör innehålla minimikrav för medlemsstaterna samtidigt som man garanterar tillräcklig flexibilitet för hänsyn till lokala epidemiologiska förhållanden.

(5)

En snabb massvaccinering mot olika typer av bluetongue tillämpas i EU. Vaccinering av djur mot sjukdomen utgör en stor förändring av immunstatusen hos populationen av den mottagliga arten och har konsekvenser för programmen för övervakning av bluetongue. Därför bör vissa ändringar i kraven för programmen göras.

(6)

I bilaga V till förordning (EG) nr 1266/2007 fastställs kriterier för fastställandet av ett område med årstidsbetingad frånvaro av bluetongue. För tydlighetens skull och med hänsyn till harmonisering bör början och slutet av den årstidsbetingade perioden med frånvaro av smittspridare fastställas på grundval av standardiserade övervakningsdata.

(7)

I avsnitt B i bilaga III till förordning (EG) nr 1266/2007 fastställs villkoren för undantag från utförselförbudet för sperma. Enligt det ska sperma ha tagits från donatordjur som uppfyller vissa villkor för att kunna undantas från utförselförbudet. För att rättsläget ska stå klart är det lämpligt att klargöra vissa krav avseende systemen for testning av donatordjur för sperma, särskilt när det gäller testning efter insamling.

(8)	Förordning (EG) nr 1266/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1266/2007 ska ändras på följande sätt:

1.	Bilaga I ska ersättas med texten i bilagan till den här förordningen.

I avsnitt B i bilaga III ska leden d och e ersättas med följande:

”d)

Djuren har med negativt resultat genomgått ett serologiskt test i enlighet med OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals i syfte att påvisa antikroppar mot bluetonguevirusgruppen åtminstone var 60:e dag under insamlingsperioden och 21–60 dagar efter den sista insamlingen av den sperma som ska avsändas.

Djuren har med negativt resultat genomgått ett test för identifiering av agens i enlighet med OIE:s Manual of Diagnostic Tests and Vaccines for Terrestrial Animals vilket genomförts på blodprov som tagits

i)	vid den första och den sista insamlingen av den sperma som ska avsändas, och

ii)

under den period då sperma insamlades,

—	minst var sjunde dag i fråga om virusisoleringstest, eller

—	minst var 28:e dag i fråga om polymeraskedjereaktionstest.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 november 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 327, 22.12.2000, s. 74.

(2) EUT L 283, 27.10.2007, s. 37.

BILAGA

”BILAGA I

Minimikrav för program för övervakning av bluetongue (enligt artikel 4)

1. Minimikrav för program för övervakning av bluetongue som medlemsstaterna ska införa i restriktionszoner

Programmen för övervakning av bluetongue ska syfta till att ge information om utvecklingen av bluetongue i en restriktionszon. Programmen för övervakning av bluetongue ska ha som mål att upptäcka införandet av nya serotyper av bluetongue och påvisa avsaknaden av vissa serotyper av bluetongue. Andra mål kan vara att påvisa att bluetonguevirus inte cirkulerar, att fastställa den årstidsbetingade perioden med frånvaro av smittspridare samt att kartlägga smittspridarna.

Den geografiska referensenheten för övervakning av bluetongue ska avgränsas med ett rutnät på omkring 45 × 45 km (ca 2 000 km2) om inga särskilda miljöförhållanden motiverar en annan storlek. I vissa medlemsstater kan även en ’region’ enligt definitionen i artikel 2 p i direktiv 64/432/EEG användas som geografisk referensenhet för övervakningsändamål.

1.1 Programmen för övervakning av bluetongue ska bestå av åtminstone passiv klinisk övervakning och aktiv laboratoriebaserad övervakning enligt punkterna 1.1.1 och 1.1.2.

1.1.1 Den passiva kliniska övervakningen ska

—

bestå av ett formellt och väldokumenterat löpande system som syftar till att påvisa och undersöka misstankar om bluetongue, inklusive ett system för tidig varning för rapportering av misstänkta fall. Djurägare eller djurhållare och veterinärer ska omedelbart rapportera varje misstanke till den behöriga myndigheten. Varje misstanke på grund av förekomst av serotyper av bluetongue som inte förväntas förekomma i det epidemiologiskt relevanta geografiska området ska genast undersökas noggrant av den behöriga myndigheten för att man ska kunna fastställa vilka serotyper av bluetongue som cirkulerar,

—	särskilt förstärkas under den årstid då smittspridarna är aktiva,

—	garantera att det genomförs upplysningskampanjer som särskilt ska göra det möjligt för djurägare eller djurhållare och veterinärer att identifiera kliniska tecken på bluetongue.

1.1.2 Aktiv laboratoriebaserad övervakning ska bestå av åtminstone serologisk övervakning med indikatordjur, serologisk/virologisk undersökning eller målinriktad, riskbaserad övervakning, eller en kombination av dessa metoder, enligt punkterna 1.1.2.1, 1.1.2.2 och 1.1.2.3.

1.1.2.1 Serologisk övervakning med indikatordjur

—

Den serologiska övervakningen med indikatordjur ska bestå av ett aktivt årligt program för testning av indikatordjur i syfte att bedöma cirkulationen av bluetonguevirus inom restriktionszonen. Indikatordjuren ska om möjligt vara nötkreatur. De ska vara fria från antikroppar, påvisat genom ett preliminärt seronegativt test, och måste befinna sig i sådana områden inom restriktionszonen där det efter en riskbedömning med beaktande av entomologiska och ekologiska utvärderingar har bekräftats att smittspridaren förekommer eller där det finns lämpliga miljöer för smittspridarens fortplantning.

—	Indikatordjuren ska testas minst en gång per månad under den period då den berörda smittspridaren är aktiv, om den är känd. Om information om detta saknas ska indikatordjuren testas minst en gång per månad under hela året.

—	Det minsta antalet indikatordjur per geografisk referensenhet för övervakning av bluetongue ska vara representativt och tillräckligt för att påvisa en månatlig incidens av serokonversion (1) på 2 % med en konfidensnivå på 95 % inom varje geografisk referensenhet.

—

Laboratorieundersökningar ska utformas så att positiva screeningtester åtföljs av serologiska/virologiska tester för särskilda serotyper inriktade på den eller de serotyper av bluetongue som förväntas förekomma i det epidemiologiskt relevanta geografiska området som är nödvändiga för att man ska kunna fastställa vilken serotyp som cirkulerar.

1.1.2.2 Serologisk/virologisk undersökning

—

Serologisk/virologisk undersökning ska bestå av minst ett aktivt årligt program för serologisk/virologisk testning av populationer av mottagliga arter i syfte att hitta belägg för överföring av bluetonguevirus genom slumpmässig serologisk och/eller virologisk testning i alla epidemiologiskt relevanta geografiska områden, som utförs under den period på året då man med störst sannolikhet kan påvisa serokonversion.

—

Serologisk/virologisk undersökning ska vara så utformad att provtagningen är representativ för och anpassad till strukturen på den population av den mottagliga arten som ska provtas i det epidemiologiskt relevanta geografiska området. Provstorleken ska ha beräknats på så sätt att det är möjligt att påvisa en prevalens på 20 % med en konfidensnivå på 95 % hos populationen av den mottagliga arten i det epidemiologiskt relevanta geografiska området.

—	Serologisk/virologisk undersökning ska garantera att seropositiva djur från vaccinerade eller immuniserade populationer inte påverkar serologiska undersökningarna.

—

Serologisk/virologisk undersökning ska garantera att laboratorieundersökningarna är utformade så att positiva screeningtest åtföljs av serologiska/virologiska tester för särskilda serotyper inriktade på den eller de serotyper av bluetongue som förväntas förekomma i det epidemiologiskt relevanta geografiska området som är nödvändiga för att man ska kunna fastställa vilken serotyp som cirkulerar.

—	Serologisk/virologisk övervakning får också utformas för övervakning av vaccineringstäckning och fördelningen av de olika serotyper av bluetongue som förekommer i restriktionszonen.

1.1.2.3 Målinriktad, riskbaserad övervakning

—	ska bestå av ett formellt och väldokumenterat, löpande system som syftar till att påvisa avsaknaden av vissa serotyper av bluetongue,

—	ska tillämpas på en målpopulation av mottagliga djur som är utsatta för en relativt hög risk på grundval av deras läge, geografiska situation och epidemiologin hos den eller de serotyper av bluetongue som förväntas förekomma i det epidemiologiskt relevanta geografiska området,

—

ska ha en provtagningsstrategi som är anpassad till den fastställda målpopulationen. Provstorleken ska ha beräknats på så sätt att det är möjligt att påvisa den hypotetiska prevalensen (på grundval av den kända risken hos målpopulationen) med en konfidensnivå på 95 % hos målpopulationen i det epidemiologiskt relevanta geografiska området. Alltid då proverna inte kommer från enskilda djur ska provstorleken anpassas efter de tillämpade diagnostiska förfarandenas känslighet.

1.2 För att fastställa den årstidsbetingade perioden med frånvaro av smittspridare som avses i bilaga V till denna förordning ska den entomologiska övervakningen uppfylla följande krav:

—	Den ska bestå av åtminstone ett aktivt årligt program för att fånga in smittspridare genom permanent uppsatta sugfällor så att populationsdynamiken hos smittspridaren kan fastställas.

—

Bara sugfällor utrustade med ultraviolett ljus ska användas i enlighet med på förhand fastställda protokoll. Fällorna måste användas under hela natten och ska fungera minst

—	en natt per vecka, åtminstone under månaden före den förväntade början och under månaden efter det förväntade slutet av den årstidsbetingade perioden med frånvaro av smittspridare,

—	en natt per månad under den årstidsbetingade perioden med frånvaro av smittspridare,

—	på grundval av de uppgifter som framkommer under de tre första åren fällorna används kan sugfällornas användningsfrekvens ändras.

—

Minst en fälla ska placeras inom varje epidemiologiskt relevant geografiskt område överallt inom området med årstidsbetingad frånvaro av bluetongue. En andel knott som samlats in i sugfällorna ska skickas till ett specialiserat laboratorium som kan räkna och bestämma de misstänkta arterna av smittspridare.

1.3 Övervakning för att förse kommissionen med styrkt information som visar att bluetonguevirus inte har cirkulerat inom ett epidemiologiskt relevant geografiskt område under en period av två år enligt artikel 6.2

—	ska bestå av åtminstone serologisk övervakning med indikatordjur, serologisk/virologisk undersökning eller målinriktad, riskbaserad övervakning, eller en kombination av dessa metoder, enligt punkterna 1.1.2.1, 1.1.2.2 och 1.1.2.3,

—

ska vara så utformad att provtagningen är representativ för och anpassad till strukturen på den population av den mottagliga arten som ska provtas i det epidemiologiskt relevanta geografiska området. Provstorleken ska ha beräknats på så sätt att det är möjligt att påvisa en prevalens på 20 % (2) med en konfidensnivå på 95 % hos populationen av den mottagliga arten i det epidemiologiskt relevanta geografiska området om massvaccinering inte har tillämpats, eller

—

ska vara så utformad att provtagningen är representativ för och anpassad till strukturen på den population av den mottagliga arten som ska provtas i det epidemiologiskt relevanta geografiska området. Provstorleken ska ha beräknats på så sätt att det är möjligt att påvisa en prevalens på 10 % (3) med en konfidensnivå på 95 % hos populationen av den mottagliga arten i det epidemiologiskt relevanta geografiska området om massvaccinering har tillämpats.

2. Minimikrav för program för övervakning av bluetongue som medlemsstaterna ska införa utanför restriktionszoner

Programmen för övervakning av bluetongue ska syfta till påvisande av eventuella förekomster av bluetonguevirus och påvisande av avsaknaden av viruset i en bluetonguefri medlemsstat eller ett bluetonguefritt epidemiologiskt relevant geografiskt område.

Programmen för övervakning av bluetongue ska bestå av åtminstone passiv klinisk övervakning och aktiv laboratoriebaserad övervakning enligt punkterna 2.1 och 2.2.

2.1 Passiv klinisk övervakning

—

ska bestå av ett formellt och väldokumenterat löpande system som syftar till att påvisa och undersöka misstankar om bluetongue, inklusive ett system för tidig varning för rapportering av misstänkta fall. Djurägare eller djurhållare och veterinärer ska omedelbart rapportera varje misstanke till den behöriga myndigheten. Varje misstanke ska genast undersökas noggrant av den behöriga myndigheten för att man ska kunna bekräfta eller utesluta utbrott av bluetongue,

—	måste särskilt förstärkas under den årstid då smittspridarna är aktiva på områden med en särskild relativt högre risk på grundval av geografiska och epidemiologiska data,

—	måste garantera att det genomförs upplysningskampanjer som särskilt ska göra det möjligt för djurägare eller djurhållare och veterinärer att identifiera kliniska tecken på bluetongue.

2.2 Aktiv laboratoriebaserad övervakning ska bestå av åtminstone serologisk övervakning med indikatordjur, serologisk/virologisk undersökning eller målinriktad, riskbaserad övervakning, eller en kombination av dessa metoder, enligt punkterna 2.2.1, 2.2.2 och 2.2.3.

2.2.1 Serologisk övervakning med indikatordjur

—

Den serologiska övervakningen med indikatordjur ska bestå av ett aktivt årligt program för testning av indikatordjur i syfte att hitta belägg for överföring av bluetonguevirus utanför restriktionszonerna. Särskild uppmärksamhet ska ägnas områden med en hög risk på grundval av geografiska och epidemiologiska data.

—	Indikatordjuren ska testas minst en gång per månad under den period då den berörda smittspridaren är aktiv, om perioden är känd. Om information om detta saknas ska indikatordjuren testas minst en gång per månad under hela året.

—	Det minsta antalet indikatordjur per geografisk referensenhet för övervakning av bluetongue ska vara representativt och tillräckligt för att påvisa en månatlig incidens av serokonversion (4) på 2 % med en konfidensnivå på 95 % inom varje geografisk enhet.

2.2.2 Serologisk/virologisk undersökning

—

Serologisk/virologisk undersökning ska bestå av minst ett aktivt årligt program för serologisk/virologisk testning av populationer av mottagliga arter i syfte att hitta belägg för överföring av bluetonguevirus utanför restriktionszonerna genom slumpmässig serologisk och/eller virologisk testning i alla epidemiologiskt relevanta geografiska områden, som utförs under den period på året då man med störst sannolikhet kan påvisa serokonversion.

—

—	Serologisk/virologisk undersökning ska garantera att seropositiva djur från vaccinerade eller immuniserade populationer inte påverkar de serologiska undersökningarna.

2.2.3 Målinriktad, riskbaserad övervakning

—	Målinriktad, riskbaserad övervakning ska bestå av ett formellt och väldokumenterat, löpande system som syftar till att påvisa avsaknaden av vissa serotyper av bluetongue.

—	Målinriktad, riskbaserad övervakning ska bygga på betydande kunskaper om lokala riskfaktorer. Med hjälp av denna kunskap ska man kunna identifiera den relativt mer riskutsatta målpopulation som ska provtas.

—

Målinriktad, riskbaserad övervakning ska garantera att den målinriktade provtagningsstrategin anpassas efter den mer riskutsatta målpopulationen och provstorleken ska ha beräknats på så sätt att det är möjligt att påvisa den hypotetiska prevalensen (på grundval av den kända risken hos målpopulationen) med en konfidensnivå på 95 % hos målpopulationen i det epidemiologiskt relevanta geografiska området.

(1) Den normala årliga serokonversionen i ett smittat område har uppskattats till 20 %. I gemenskapen cirkulerar virus huvudsakligen under ca sex månader (från slutet av våren till mitten av hösten). Därför är 2 % en försiktig uppskattning av den förväntade månatliga serokonversionen.

(2) Den normala årliga serokonversionen i ett smittat område har uppskattats till 20 %. Men om det finns belägg för att den årliga serokonversionen inom det epidemiologiskt relevanta geografiska området är lägre an 20 % ska provstorleken beräknas för påvisande av den lägre uppskattade prevalensen.

(3) Den normala årliga serokonversionen i ett vaccinerat område har uppskattats till 10 %. Men om det finns belägg för att den årliga serokonversionen inom det epidemiologiskt relevanta geografiska området är lägre än 10 % ska provstorleken beräknas för påvisande av den lägre uppskattade prevalensen.

(4) Den normala årliga serokonversionen i ett smittat område har uppskattats till 20 %. I gemenskapen cirkulerar virus huvudsakligen under ca sex månader (från slutet av våren till mitten av hösten). Därför är 2 % en försiktig uppskattning av den förväntade månatliga serokonversionen.”

8.11.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/25

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2008/95/EG

av den 22 oktober 2008

om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar

(kodifierad version)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)	Rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (3) har ändrats (4) med avseende på innehållet. För att skapa klarhet och överskådlighet bör det direktivet kodifieras.

(2)

Den lagstiftning om varumärken som gällde i medlemsstaterna innan direktiv 89/104/EEG trädde i kraft innehöll olikheter som kunde hindra den fria rörligheten för varor och det fria utbytet av tjänster samt snedvrida konkurrensförhållandena på den gemensamma marknaden. Med tanke på den inre marknadens funktion var det därför nödvändigt att närma medlemsstaternas lagar till varandra.

(3)	Det är viktigt att inte förbise de lösningar och fördelar som gemenskapens varumärkessystem kan erbjuda företag som önskar förvärva varumärken.

(4)	Det förefaller inte nödvändigt att genomföra ett fullständigt närmande av medlemsstaternas lagstiftning om varumärken. Det är tillräckligt att begränsa tillnärmningen till de nationella rättsliga bestämmelser som mest direkt påverkar den inre marknadens funktion.

(5)	Detta direktiv bör inte frånta medlemsstaterna deras rätt att fortsätta skydda sådana varumärken som förvärvats genom användning, utan bör behandla dem endast med avseende på förhållandet mellan dem och sådana varumärken som förvärvats genom registrering.

(6)

Medlemsstaterna bör också förbli fria att fastställa procedurregler för registrering, upphävande och ogiltighet av varumärken som förvärvats genom registrering. De kan t.ex. bestämma sättet för varumärkesregistrering och ogiltighetsförklaring, bestämma om äldre rättigheter ska åberopas antingen vid registrerings- eller ogiltighetsförfarandet eller i båda förfarandena samt, i det fall de tillåter att äldre rättigheter åberopas i registreringsförfarandet, använda sig av ett invändningsförfarande eller ett obligatoriskt granskningsförfarande eller båda. Medlemsstaterna bör även fortsättningsvis få bestämma vilka konsekvenser som upphävande eller ogiltighetsförklaring av varumärken ska få.

(7)	Detta direktiv bör inte utesluta att varumärken underkastas andra rättsliga bestämmelser än de varumärkesrättsliga bestämmelser som finns i medlemsstaterna, t.ex. bestämmelser om illojal konkurrens, skadeståndsansvar eller konsumentskydd.

(8)

För att uppnå det mål som tillnärmningen av de rättsliga bestämmelserna syftar till krävs att villkoren för erhållande och vidmakthållande av ett registrerat varumärke är i princip identiska i de olika medlemsstaterna. Det är därför nödvändigt att upprätta en lista med exempel på tecken som kan utgöra varumärken, under förutsättning att sådana tecken kan särskilja ett företags varor eller tjänster från ett annat företags. Grunderna för att vägra registrering eller för ogiltighet avseende själva varumärket, t.ex. frånvaro av särskiljande egenskaper, eller avseende konflikter mellan varumärket och äldre rättigheter bör anges på ett uttömmande sätt, även om vissa av grunderna är valfria för medlemsstaterna som därför kan bibehålla eller införa dessa grunder i sina lagstiftningar. Medlemsstaterna bör i sina respektive lagstiftningar kunna bibehålla eller införa registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som är kopplade till villkor för att erhålla eller vidmakthålla ett varumärke vilka inte berörs av någon bestämmelse om närmande, t.ex. rörande märkesinnehavaren, förnyelse av varumärket eller avgiftsregler, eller villkor som har samband med bristande iakttagande av procedurbestämmelser.

(9)

För att minska det totala antalet registrerade och skyddade varumärken inom gemenskapen och därmed antalet tvister dem emellan är det av vikt att registrerade varumärken faktiskt används och att de upphävs om så inte är fallet. Det är nödvändigt att se till att ett varumärke inte kan ogiltigförklaras på grund av att ett äldre men inte använt varumärke redan finns, medan medlemsstaterna har full frihet att tillämpa samma princip vid registrering av ett varumärke eller att säkerställa att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning av en part slås fast att varumärket kan upphävas. I alla dessa fall tillkommer det medlemsstaterna själva att bestämma tillämpliga procedurregler.

(10)

För att underlätta den fria rörligheten för varor och tjänster är det av avgörande betydelse att säkerställa att registrerade varumärken har samma rättsliga skydd i alla medlemsstaterna. Detta förhållande får emellertid inte hindra medlemsstaterna från att efter eget bedömande ge ett omfattande skydd åt sådana varumärken som är kända.

(11)

Det skydd som följer av det registrerade varumärket, vars funktion framför allt är att garantera att varumärket anger ursprunget, bör vara absolut när det råder identitet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Skyddet bör också gälla vid likhet mellan märket och tecknet och varorna eller tjänsterna. Det är nödvändigt att tolka begreppet likhet mot bakgrund av risken för förväxling. Grundförutsättningen för skyddet bör vara att det finns en risk för förväxling och denna måste bedömas mot bakgrund av flera faktorer, särskilt i hur hög grad märket är känt på marknaden, den association som det använda eller registrerade märket framkallar, graden av likhet mellan märket och tecknet samt mellan de ifrågavarande varorna eller tjänsterna. Formerna för fastslående av risk för förväxling och framför allt bevisbördan bör regleras av nationella procedurregler som inte bör beröras av detta direktiv.

(12)

Av hänsyn till rättssäkerheten, men utan att i orimlig grad skada de intressen som innehavaren av ett äldre märke har, är det viktigt att säkerställa att denne inte längre får begära ogiltighetsförklaring samt att han inte får motsätta sig användningen av ett varumärke som är yngre än hans eget och som han i vetskap därom har tillåtit användning av under en längre tid, om inte ansökan om registrering av det yngre varumärket gjorts i ond tro.

(13)

Alla medlemsstaterna är bundna av Pariskonventionen för industriellt rättsskydd. Det är nödvändigt att detta direktivs bestämmelser helt överensstämmer med bestämmelserna i den konventionen. De av medlemsstaternas skyldigheter som är en följd av konventionen bör inte beröras av detta direktiv. Där så är lämpligt bör artikel 307 andra stycket i fördraget tillämpas.

(14)	Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av direktiv 89/104/EEG som anges i bilaga I del B.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Räckvidd

Detta direktiv ska tillämpas för varumärken avseende varor eller tjänster vilka i en medlemsstat är föremål för registrering eller ansökan om registrering som individuellt varumärke, kollektivmärke eller garanti- eller kontrollmärke, eller vilka är föremål för registrering eller ansökan om registrering hos Benelux byrå för immateriell äganderätt eller föremål för en internationell registrering med rättsverkan i en medlemsstat.

Artikel 2

Tecken som kan utgöra ett varumärke

Ett varumärke kan utgöras av alla tecken som kan återges grafiskt, särskilt ord, inbegripet personnamn, figurer, bokstäver, siffror, formen på en vara eller dess förpackning, förutsatt att tecknen i fråga kan särskilja ett företags varor eller tjänster från andra företags.

Artikel 3

Registreringshinder eller ogiltighetsgrunder

1. Följande tecken och varumärken får inte registreras och om registrering har skett ska de kunna ogiltigförklaras:

a)	Tecken som inte kan utgöra ett varumärke.

b)	Varumärken som saknar särskiljningsförmåga.

c)	Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i handeln visar varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda användning, värde, geografiska ursprung, tiden för deras framställande eller andra egenskaper hos varorna eller tjänsterna.

d)	Varumärken som endast består av tecken eller upplysningar vilka i det dagliga språkbruket eller enligt branschens vedertagna handelsbruk kommit att bli en sedvanlig beteckning för varan eller tjänsten.

Tecken som endast består av

i)	en form som följer av varans art,

ii)	en form på en vara som krävs för att uppnå ett tekniskt resultat,

iii)	en form som ger varan ett betydande värde.

f)	Varumärken som strider mot allmän ordning eller mot allmänna moralbegrepp.

g)	Varumärken som är ägnade att vilseleda allmänheten t.ex. med avseende på varans eller tjänstens art, kvalitet eller geografiska ursprung.

h)	Varumärken som inte har godkänts av behöriga myndigheter och som ska vägras registrering eller ogiltigförklaras i enlighet med artikel 6b i Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, nedan kallad Pariskonventionen.

2. En medlemsstat får bestämma att ett varumärke inte ska registreras eller, om det redan är registrerat, att det ska kunna förklaras ogiltigt i följande fall:

a)	Om användningen av varumärket kan förbjudas med stöd av andra lagbestämmelser än medlemsstatens eller gemenskapens varumärkeslagstiftning.

b)	Om varumärket omfattar ett tecken av högt symbolvärde, särskilt en religiös symbol.

c)	Om varumärket innehåller andra tecken, emblem eller vapen än de som nämns i artikel 6b i Pariskonventionen, och som är av allmänt intresse, under förutsättning att vederbörande myndigheter inte givit tillstånd till dess registrering i enlighet med medlemsstatens lagstiftning.

d)	Om ansökan om registrering av varumärket gjorts i ond tro av den sökande.

3. Ett varumärke ska inte vägras registrering eller ogiltigförklaras med stöd av punkt 1 b, c eller d, om det före tidpunkten för registreringsansökan och som en följd av det bruk som har gjorts av det har förvärvat särskiljningsförmåga. En medlemsstat får dessutom besluta att denna bestämmelse ska gälla även då särskiljningsförmågan har förvärvats efter tidpunkten för registreringsansökan eller tidpunkten för registreringen.

4. En medlemsstat får med avsteg från punkterna 1, 2 och 3 bestämma att registreringshinder eller grunder för ogiltighetsförklaring gällande i den staten före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG ska gälla för ansökan om varumärke som gjorts före den tidpunkten.

Artikel 4

Ytterligare registreringshinder eller ogiltighetsgrunder med avseende på konflikter med äldre rättigheter

1. Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras

a)	om det är identiskt med ett äldre varumärke och de varor eller tjänster som varumärket har ansökts eller registrerats för är identiska med de varor eller tjänster för vilka det äldre varumärket är skyddat,

b)	om det på grund av sin identitet eller likhet med det äldre varumärket och identiteten eller likheten mellan de varor eller tjänster som täcks av varumärkena föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem, inbegripet risken för att varumärket associeras med det äldre varumärket.

2. Med äldre varumärken i punkt 1 avses

följande kategorier av varumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av varumärket i fråga, med vederbörlig hänsyn tagen till de anspråk som kan göras på företrädesrätt för dessa varumärken, nämligen

i)	gemenskapsvarumärken,

ii)	varumärken som har registrerats i medlemsstat eller, vad avser Belgien, Luxemburg eller Nederländerna, hos Benelux byrå för immateriell äganderätt,

iii)	varumärken som blivit föremål för en internationell registrering med rättsverkan i medlemsstaten i fråga,

gemenskapsvarumärken som i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (5) gör befogat anspråk på anciennitet gentemot ett varumärke i led a ii och iii även om det senare varumärket inte har vidmakthållits eller innehavaren inte förnyat registreringen,

c)	ansökan om varumärken nämnda i leden a och b under förutsättning av deras registrering,

d)	varumärken som, vid tidpunkten för ansökan om registrering eller, i förekommande fall, vid tidpunkten för begäran om företrädesrätt med avseende på ansökan om registrering av varumärket, är välkända i en medlemsstat, i den betydelse som ges ordet ”välkänt” i artikel 6a i Pariskonventionen.

3. Ett varumärke ska inte registreras eller ska, om det är registrerat, kunna ogiltigförklaras om det är identiskt med, eller liknar ett äldre gemenskapsvarumärke enligt punkt 2, och det avses bli registrerat för eller har registrerats för varor eller tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre gemenskapsvarumärket är registrerat, om det äldre gemenskapsvarumärket är känt i gemenskapen och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

4. Vidare får en medlemsstat besluta att ett varumärke inte ska registreras eller, om det är registrerat, ska kunna ogiltigförklaras i följande fall:

Om varumärket är identiskt med, eller liknar ett äldre nationellt varumärke enligt punkt 2 och det avses bli registrerat för eller redan har registrerats för varor och tjänster som inte liknar dem för vilka det äldre varumärket är registrerat, om det äldre varumärket är känt i medlemsstaten i fråga och användningen av det yngre varumärket utan skälig anledning skulle dra otillbörlig fördel av eller vara till förfång för det äldre varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

Om rätten till ett oregistrerat varumärke eller till ett annat i förvärvsverksamhet använt tecken har förvärvats före tidpunkten för ansökan om registrering av det yngre märket eller före tidpunkten för den företrädesrätt som åberopats till stöd för ansökan om registrering av det yngre märket och om det oregistrerade varumärket eller tecknet ger innehavaren rätt att förbjuda användningen av det yngre varumärket.

Om användningen av ett varumärke får förbjudas med stöd av en annan äldre rättighet än de rättigheter som avses i punkt 2 och led b i den här punkten och särskilt

i)	rätten till ett namn,

ii)	rätten till egen bild,

iii)	en upphovsrätt,

iv)	en industriell rättighet.

d)	Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre kollektivmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut högst tre år före tidpunkten för ansökan.

e)	Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre garanti- eller kontrollmärke till vilket var knutet en rätt som gått ut inom en tid som fastställts av medlemsstaten i fråga före tidpunkten för ansökan.

Om varumärket är identiskt med eller liknar ett äldre varumärke som registrerats för identiska eller liknande varor och tjänster och till vilka var knutna en rätt som på grund av bristande förnyelse har upphört högst två år före ansökan, förutsatt att innehavaren av det äldre varumärket inte gett sitt tillstånd till registreringen av det yngre varumärket eller inte använt sitt varumärke.

g)	Om varumärket kan förväxlas med ett märke som användes i utlandet vid tidpunkten för ansökan och som fortfarande används där, under förutsättning att sökande vid tidpunkten för ansökan var i ont uppsåt.

5. Medlemsstaterna får om det är lämpligt tillåta att varumärket inte ska vägras registrering eller ogiltigförklaras om innehavaren av det äldre varumärket eller den äldre rättigheten ger sitt medgivande till registreringen av det yngre varumärket.

6. En medlemsstat kan med avvikelse från punkterna 1–5 bestämma att de registreringshinder eller ogiltighetsgrunder som gällde i den staten före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG ska gälla för varumärken för vilka ansökan gjorts före den tidpunkten.

Artikel 5

Rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Det registrerade varumärket ger innehavaren en ensamrätt. Innehavaren har rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, att i näringsverksamhet använda

a)	tecken som är identiska med varumärket med avseende på de varor och tjänster som är identiska med dem för vilka varumärket är registrerat,

b)	tecken som på grund av sin identitet eller likhet med varumärket och identiteten eller likheten hos de varor och tjänster som täcks av varumärket och tecknet kan leda till förväxling hos allmänheten, inbegripet risken för association mellan tecknet och varumärket.

2. En medlemsstat får också besluta att innehavaren ska ha rätt att förhindra tredje man, som inte har hans tillstånd, från att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar varumärket med avseende på varor och tjänster av annan art än dem för vilka varumärket är registrerat, om detta är känt i den medlemsstaten och om användningen av tecknet utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

3. Om villkoren i punkterna 1 och 2 är uppfyllda får bl.a. följande förbjudas:

a)	Att anbringa tecknet på varor eller deras förpackning.

b)	Att utbjuda varor till försäljning, marknadsföra dem eller lagra dem för dessa ändamål eller utbjuda eller tillhandahålla tjänster under tecknet.

c)	Att importera eller exportera varor under tecknet.

d)	Att använda tecknet på affärshandlingar och i reklam.

4. Om en medlemsstats bestämmelser inte gjorde det möjligt att förbjuda användningen av ett tecken enligt vad som nämns i punkt 1 b eller 2 före ikraftträdandet av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG, kan den fortsatta användningen av tecknet inte förhindras med stöd av de rättigheter som är knutna till varumärket.

5. Punkterna 1–4 ska inte beröra en medlemsstats bestämmelser om skydd mot användning av ett tecken för annat ändamål än att särskilja varor eller tjänster, om användning av tecknet i fråga utan skälig anledning drar otillbörlig fördel av eller är till förfång för varumärkets särskiljningsförmåga eller renommé.

Artikel 6

Begränsningar av ett varumärkes rättsverkan

1. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda

a)	sitt eget namn eller sin egen adress,

b)	uppgifter om varornas eller tjänsternas art, kvalitet, kvantitet, avsedda ändamål, värde, geografiska ursprung, tidpunkten för framställandet eller andra egenskaper,

c)	varumärket om det är nödvändigt för att ange en varas eller tjänsts avsedda ändamål, särskilt som tillbehör eller reservdel,

förutsatt att tredje man handlar i enlighet med god affärssed.

2. Varumärket ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda en äldre rättighet som endast gäller i ett avgränsat geografiskt område om rättigheten erkänns av den ifrågavarande medlemsstatens lagstiftning samt används inom gränserna för det territorium i vilket den är erkänd.

Artikel 7

Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke

1. Ett varumärke ger inte innehavaren rätt att förbjuda användningen av varumärket för varor som av innehavaren eller med hans samtycke har förts ut på marknaden under varumärket inom gemenskapen.

2. Punkt 1 ska inte gälla när innehavaren har skälig grund att motsätta sig fortsatt marknadsföring av varorna, särskilt när varornas beskaffenhet har förändrats eller försämrats efter att de har förts ut på marknaden.

Artikel 8

Licens

1. Licens för ett varumärke får ges för en del eller alla de varor eller tjänster för vilka det är registrerat samt för hela eller del av medlemsstatens territorium. En licens får vara exklusiv eller icke-exklusiv.

2. Innehavaren av ett varumärke får åberopa de till varumärket knutna rättigheterna gentemot en licenstagare som överträder en bestämmelse i licensavtalet med avseende på

a)	licensens giltighetstid,

b)	den av registreringen skyddade formen under vilket varumärket får användas,

c)	arten av de varor eller tjänster för vilka licensen är utfärdad,

d)	området inom vilket varumärket får användas, eller

e)	kvaliteten på de av licenstagaren tillverkade varorna eller tillhandahållna tjänsterna.

Artikel 9

Rättighetsförlust till följd av passivitet

1. Om innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 4.2 har funnit sig i att ett yngre varumärke, som är registrerat i en medlemsstat, har använts i medlemsstaten under fem år i följd och han har varit medveten om det, har han inte längre rätt att med åberopande av det äldre varumärket begära att det yngre varumärket ska ogiltigförklaras eller motsätta sig att det används med avseende på de varor eller tjänster för vilka det har brukats, förutsatt att ansökan om registrering av det yngre varumärket inte har gjorts i ond tro.

2. En medlemsstat får bestämma att punkt 1 även ska tillämpas på innehavaren av ett äldre varumärke som avses i artikel 4.4 a eller annan äldre rättighet som avses i artikel 4.4 b eller c.

3. I de fall som nämns i punkterna 1 och 2 har innehavaren av ett yngre registrerat varumärke inte rätt att motsätta sig användningen av den äldre rättigheten, även om den inte längre kan åberopas gentemot det yngre varumärket.

Artikel 10

Bruk av varumärken

1. Om innehavaren av varumärket inte inom fem år efter det att registreringsförfarandet avslutats har gjort verkligt bruk av varumärket i medlemsstaten för de varor eller tjänster för vilka det registrerats, eller om sådant bruk inte skett under fem år i följd, ska varumärket bli föremål för de sanktioner som bestäms i detta direktiv, under förutsättning att det inte finns giltiga skäl till att varumärket inte använts.

Även följande utgör bruk enligt första stycket:

a)	Användning av varumärket i en form som skiljer sig i detaljer vilka inte förändrar märkets särskiljande egenskaper så som det registrerats.

b)	Anbringandet i medlemsstaten i fråga av varumärket på varor eller deras emballage endast för exportändamål.

2. Varje användning av ett varumärke med tillstånd av innehavaren eller som utövas av en person som är behörig att använda kollektiv-, garanti- eller kontrollmärke ska anses utgöra bruk av innehavaren.

3. Om ett varumärke registrerats före tidpunkten för ikraftträdandet i medlemsstaten i fråga av de bestämmelser som var nödvändiga för att följa direktiv 89/104/EEG gäller följande:

Om en bestämmelse som gällde före tidpunkten i fråga föreskrev sanktioner mot ett varumärke som inte använts under en sammanhängande period ska den i punkt 1 första stycket nämnda femårsperioden anses ha börjat löpa vid samma tid som den redan påbörjade perioden under vilken varumärket inte använts.

b)	Om ingen bestämmelse om användning gällde före tidpunkten i fråga, ska de i punkt 1 första stycket nämnda femårsperioderna anses börja löpa tidigast från den tidpunkten.

Artikel 11

Rättsliga eller administrativa sanktioner vid bristande användning av ett varumärke

1. Ett varumärke får inte ogiltigförklaras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke om det sistnämnda inte uppfyller kraven på användning i artikel 10.1 och 10.2 eller, i förekommande fall, i artikel 10.3.

2. En medlemsstat får bestämma att registrering av ett varumärke inte får vägras med åberopande av att det står i konflikt med ett äldre varumärke, om det sistnämnda inte uppfyller kraven på användning i artikel 10.1 och 10.2 eller, i förekommande fall, i artikel 10.3.

3. Om ett genkäromål om upphävande av registrering görs, får en medlemsstat bestämma, utan hinder av tillämpningen av artikel 12, att ett varumärke inte med framgång kan åberopas i ett mål om intrång om det efter invändning från en part slås fast att varumärket kan upphävas i enlighet med artikel 12.1.

4. Om det äldre varumärket har använts endast för en del av de varor eller tjänster för vilka det registrerats, ska det vid tillämpning av punkterna 1, 2 och 3 anses vara registrerat endast för den delen av varorna eller tjänsterna.

Artikel 12

Grunder för upphävande

1. Ett varumärke ska kunna upphävas om det inom en sammanhängande femårsperiod utan giltiga skäl inte har tagits i faktiskt bruk i medlemsstaten i fråga för de varor eller tjänster för vilka det registrerats.

Emellertid kan ingen kräva att varumärket ska upphävas om varumärket har tagits i verkligt bruk eller dess bruk återupptagits under tiden mellan utgången av femårsperioden och ansökan om upphävande.

Om bruket av varumärket påbörjas eller återupptas inom en tremånadersperiod före ansökan om upphävande, och denna tremånadersperiod inleds tidigast vid utgången av den sammanhängande femårsperiod under vilken märket inte använts, ska emellertid användningen lämnas utan avseende om förberedelserna för att inleda eller återuppta den vidtogs först efter det att innehavaren fick kännedom om att en ansökan om upphävande kunde komma att göras.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1, ska ett varumärke också kunna bli föremål för upphävande om det, efter den dag då det registrerades,

a)	som ett resultat av innehavarens verksamhet eller passivitet, har blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilket det är registrerat,

som ett resultat av det bruk innehavaren gjort av varumärket eller den användning till vilken innehavaren gett sitt tillstånd med avseende på varorna eller tjänsterna för vilka det är registrerat, kan komma att vilseleda allmänheten, särskilt vad gäller varornas eller tjänsternas art, kvalitet eller geografiska ursprung.

Artikel 13

Registreringshinder eller grunder för upphävande eller ogiltighetsförklaring avseende endast en del av varorna eller tjänsterna

I de fall då registreringshinder eller grunder för upphävande eller ogiltighetsförklaring föreligger endast för en del av de varor eller tjänster för vilka varumärket har ansökts eller registrerats, ska vägran att registrera, upphäva eller ogiltigförklara varumärket endast avse dessa varor eller tjänster.

Artikel 14

Beslut i efterhand om ogiltighetsförklaring eller upphävande av ett varumärke

Om anciennitet för ett äldre varumärke som inte har vidmakthållits eller som inte förnyats åberopas för ett gemenskapsvarumärke, får det i efterhand beslutas om ogiltighetsförklaring eller upphävande av det äldre varumärket.

Artikel 15

Särskilda bestämmelser för kollektivmärken, garantimärken och kontrollmärken

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4, får medlemsstater, vilkas bestämmelser tillåter registrering av kollektivmärken, garantimärken eller kontrollmärken, bestämma att sådana märken inte ska registreras, eller att de ska upphävas eller ogiltigförklaras, med stöd av ytterligare grunder än de som nämns i artiklarna 3 och 12 i de fall dessa märkens funktion kräver det.

2. Med avvikelse från artikel 3.1 c får en medlemsstat bestämma att tecken eller upplysningar, som i handeln kan ange varornas eller tjänsternas geografiska ursprung, får utgöra kollektivmärken, garantimärken eller kontrollmärken. Ett sådant märke ger inte innehavaren rätt att förbjuda tredje man att i näringsverksamhet använda sådana tecken eller upplysningar, förutsatt att han brukar dem i överensstämmelse med god affärssed. I synnerhet får ett sådant märke inte åberopas gentemot en tredje man som har rätt att använda ett geografiskt namn.

Artikel 16

Överlämnande av nationella bestämmelser

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17

Upphävande

Direktiv 89/104/EEG, ändrat genom det beslut som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av direktivet som anges i bilaga I del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Strasbourg den 22 oktober 2008.

På Europaparlamentets vägnar

H.-G. PÖTTERING

Ordförande

På rådets vägnar

J.-P. JOUYET

Ordförande

(1) EUT C 161, 13.7.2007, s. 44.

(2) Europaparlamentets yttrande av den 19 juni 2007 (EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 76) och rådets beslut av den 25 september 2008.

(3) EGT L 40, 11.2.1989, s. 1.

(4) Se bilaga I del A.

(5) EGT L 11, 14.1.1994, s. 1.

BILAGA I

DEL A

Upphävt direktiv och ändringar av detta

(som det hänvisas till i artikel 17)

Rådets direktiv 89/104/EEG	(EGT L 40, 11.2.1989, s. 1)
Rådets direktiv 92/10/EEG	(EGT L 6, 11.1.1992, s. 35)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning

(som det hänvisas till i artikel 17)

Direktiv	Tidsfrist för införlivande
89/104/EEG	31 december 1992

BILAGA II

Jämförelsetabell

Direktiv 89/104/EEG	Detta direktiv
Artikel 1	Artikel 1
Artikel 2	Artikel 2
Artikel 3.1 a–d	Artikel 3.1 a–d
Artikel 3.1 e, inledning	Artikel 3.1 e, inledning
Artikel 3.1 e första strecksatsen	Artikel 3.1 e i
Artikel 3.1 e andra strecksatsen	Artikel 3.1 e ii
Artikel 3.1 e tredje strecksatsen	Artikel 3.1 e iii
Artikel 3.1 f, g och h	Artikel 3.1 f, g och h
Artikel 3.2, 3.3 och 3.4	Artikel 3.2, 3.3 och 3.4
Artikel 4	Artikel 4
Artikel 5	Artikel 5
Artikel 6	Artikel 6
Artikel 7	Artikel 7
Artikel 8	Artikel 8
Artikel 9	Artikel 9
Artikel 10.1	Artikel 10.1 första stycket
Artikel 10.2	Artikel 10.1 andra stycket
Artikel 10.3	Artikel 10.2
Artikel 10.4	Artikel 10.3
Artikel 11	Artikel 11
Artikel 12.1 första stycket	Artikel 12.1 första stycket
Artikel 12.1 andra stycket	Artikel 12.1 andra stycket
Artikel 12.1 tredje stycket	Artikel 12.1 tredje stycket
Artikel 12.2	Artikel 12.2
Artikel 13	Artikel 13
Artikel 14	Artikel 14
Artikel 15	Artikel 15
Artikel 16.1 och 16.2	—
Artikel 16.3	Artikel 16
—	Artikel 17
—	Artikel 18
Artikel 17	Artikel 19
—	Bilaga I
—	Bilaga II

II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

8.11.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/36

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 29 oktober 2008

om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1–3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003

[delgivet med nr K(2008) 6204]

(Endast den tyska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2008/837/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3, och

av följande skäl:

(1)

Den 3 mars 2005 lämnade Bayer CropScience AG in en ansökan till den behöriga nederländska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av LLCotton25 på marknaden (nedan kallad ansökan).

(2)

Ansökan gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter som innehåller eller består av LLCotton25 för samma användningsområden som all annan slags bomull, med undantag för odling. I enlighet med bestämmelserna i artiklarna 5.5 och 17.5 i förordning (EG) nr 1829/2003 innehåller ansökan därför de uppgifter och den information som föreskrivs i bilagorna III och IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (2) samt information och slutsatser angående den riskbedömning som genomförts enligt de principer som fastställs i bilaga II till direktiv 2001/18/EG.

(3)

Den 16 april 2007 lämnade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003 och konstaterade att det är osannolikt att utsläppandet på marknaden av de produkter som innehåller, består av eller har framställts av LLCotton25 enligt beskrivningen i ansökan (nedan kallade produkterna) vid avsedd användning skulle leda till negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön (3). I sitt yttrande tog Efsa ställning till medlemsstaternas alla specifika frågor och farhågor under samrådet med de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artiklarna 6.4 och 18.4 i förordningen.

(4)

Efsa konstaterade särskilt att den jämförande analysen av sammansättningen och de agronomiska analyserna visar att LLCotton25 och dess icke genetiskt modifierade motsvarighet i huvudsak är likvärdiga och att det därför inte behövs några ytterligare säkerhetsstudier med försöksdjur (t.ex. en 90 dagar lång studie av toxicitet hos råttor).

(5)

I sitt yttrande konstaterade Efsa också att den miljöövervakningsplan i form av en allmän tillsynsplan som den sökande har lämnat in ligger i linje med det avsedda användningsområdet för produkterna. På grund av de fysiska egenskaperna hos bomullsfrön och transportmetoderna rekommenderade Efsa dock att man inom ramen för den allmänna tillsynen skulle införa särskilda åtgärder för att aktivt övervaka förekomsten av vildväxande bomullsplantor i områden där man kan förvänta sig fröspill.

(6)	Den sökandes övervakningsplan har ändrats så att den överensstämmer med denna rekommendation från Efsa.

(7)	Mot bakgrund av detta bör godkännandet beviljas för produkterna.

(8)	En unik identitetsbeteckning bör tilldelas varje genetiskt modifierad organism i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 65/2004 av den 14 januari 2004 om inrättande av ett system för skapande och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer (4).

(9)

Enligt Efsas yttrande behövs det inte några andra särskilda märkningskrav än de i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 för livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av LLCotton25. För att säkerställa att produkterna används på ett sätt som är förenligt med det godkännande som detta beslut gäller bör det dock även tydligt anges på märkningen av foder och andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av den genetiskt modifierade organism som ansökan om godkännandet gäller, att produkterna i fråga inte får användas till odling.

(10)

Det framgår av Efsas yttrande att det inte heller finns någon anledning att införa särskilda villkor eller begränsningar för utsläppandet på marknaden, särskilda villkor för eller begränsningar av användning eller hantering, till exempel krav på övervakning efter försäljningen, eller några särskilda villkor för skydd av specifika ekosystem, miljöer eller geografiska områden i enlighet med artiklarna 6.5 e och 18.5 e i förordning (EG) nr 1829/2003.

(11)	Alla relevanta uppgifter om godkännandet av produkterna bör föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som föreskrivs i förordning (EG) nr 1829/2003.

(12)

Artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (5) innehåller märkningskrav för produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

(13)

Detta beslut bör genom förmedlingscentrumet för biosäkerhet (Biosafety Clearing House) anmälas till parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, i enlighet med artiklarna 9.1 och 15.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (6).

(14)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt; kommissionen lade därför fram ett förslag för rådet den 30 april 2008 i enlighet med artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG (7), varefter rådet hade tre månader på sig att agera.

(15)	Rådet har dock inte vidtagit några åtgärder inom den utsatta tidsfristen, varför ett beslut nu bör antas av kommissionen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Genetiskt modifierad organism och unik identitetsbeteckning

Genetiskt modifierad bomull (Gossypium hirsutum) LLCotton25, enligt den närmare beskrivningen i punkt b i bilagan till detta beslut, ska förses med den unika identitetsbeteckningen ACS-GHØØ1–3 i enlighet med förordning (EG) nr 65/2004.

Artikel 2

Godkännande

Följande produkter ska godkännas i enlighet med artiklarna 4.2 och 16.2 i förordning (EG) nr 1829/2003, enligt villkoren i detta beslut:

a)	Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller, består av eller har framställts av ACS-GHØØ1–3-bomull.

b)	Foder som innehåller, består av eller har framställts av ACS-GHØØ1–3-bomull.

c)	Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av ACS-GHØØ1–3-bomull för samma användningsområden som all annan slags bomull, med undantag för odling.

Artikel 3

Märkning

1. Med avseende på märkningskraven i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 och i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1830/2003 ska ”organismens namn” vara ”bomull”.

2. Uppgiften ”inte avsedd för odling” ska finnas på etiketten och i de handlingar som medföljer de produkter innehållande eller bestående av ACS-GHØØ1–3-bomull som avses i artikel 2 b och c.

Artikel 4

Övervakning av miljöpåverkan

1. Innehavaren av godkännandet ska se till att den plan för övervakning av miljöpåverkan som avses i punkt h i bilagan införs och genomförs.

2. Innehavaren av godkännandet ska lämna årliga rapporter till kommissionen om genomförandet och resultaten av den verksamhet som beskrivs i övervakningsplanen.

Artikel 5

Gemenskapsregister

Uppgifterna i bilagan till detta beslut ska föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som föreskrivs i artikel 28 i förordning (EG) nr 1829/2003.

Artikel 6

Innehavare av godkännandet

Innehavare av godkännandet är Bayer Cropscience AG.

Artikel 7

Giltighet

Detta beslut ska gälla under tio år från och med den dag då det delges adressaten.

Artikel 8

Adressat

Detta beslut riktar sig till Bayer CropScience AG, Alfred-Nobel-Strasse 50, D-40789 Monheim am Rhein, Tyskland.

Utfärdat i Bryssel den 29 oktober 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(2) EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.

(3) http://www.efsa.europa.eu/EFSA/efsa_locale-1178620753816_1178620785856.htm

(4) EUT L 10, 16.1.2004, s. 5.

(5) EUT L 268, 18.10.2003, s. 24.

(6) EUT L 287, 5.11.2003, s. 1.

(7) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

BILAGA

a) Sökande och innehavare av godkännandet

Namn	:	Bayer CropScience AG
Adress	:	Alfred-Nobel-Strasse 50, D-40789 Monheim am Rhein – Tyskland

b) Beteckning och specifikation av produkterna

1. Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller, består av eller har framställts av ACS-GHØØ1–3-bomull.

2. Foder som innehåller, består av eller har framställts av ACS-GHØØ1–3-bomull.

3. Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av ACS-GHØØ1–3-bomull för samma användningsområden som all annan slags bomull, med undantag för odling.

Den genetiskt modifierade bomullen ACS-GHØØ1–3, som den beskrivs i ansökan, uttrycker PAT-protein som ger tolerans mot herbiciden glufosinatammonium.

c) Märkning

1. Med avseende på de särskilda märkningskraven i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 och i artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1830/2003 ska ”organismens namn” vara ”bomull”.

d) Detektionsmetod

—	Händelsespecifik realtids-PCR-metod för kvantifiering av ACS-GHØØ1–3-bomull.

—	Validerad på frön av gemenskapens referenslaboratorium, som inrättats i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003, och offentliggjord på http://gmo-crl.jrc.it/statusofdoss.htm

—	Referensmaterial: AOCS 0306-A och AOCS 0306-E på http://www.aocs.org/tech/crm/bayer_cotton.cfm (American Oil Chemists Society).

e) Unik identitetsbeteckning

ACS-GHØØ1–3

f) Uppgifter som ska lämnas enligt bilaga II till Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald

Biosafety Clearing House, Record ID: se [ifylls i samband med anmälan].

g) Villkor eller begränsningar för utsläppande på marknaden, användning och hantering av produkterna

Ej tillämpligt.

h) Övervakningsplan

Plan för övervakning av miljöpåverkan enligt bilaga VII till direktiv 2001/18/EG

[Länk: plan utlagd på Internet]

i) Krav på övervakning efter försäljningen avseende användning av produkten som livsmedel

Ej tillämpligt.

Anm.: Länkar till relevanta dokument kan behöva ändras med tiden. Allmänheten kommer att informeras om dessa ändringar genom uppdatering av gemenskapsregistret över genetiskt modifierade livsmedel och foder.

8.11.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/40

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 3 november 2008

om förebyggande vaccinering mot lågpatogen aviär influensa hos gräsänder i Portugal och vissa åtgärder som begränsar förflyttning av sådana fjäderfän och produkter av dem

[delgivet med nr K(2008) 6348]

(Endast den portugisiska texten är giltig)

(2008/838/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG (1), särskilt artikel 57.2, och

av följande skäl:

(1)	I direktiv 2005/94/EG fastställs vissa förebyggande åtgärder för övervakning och tidig upptäckt av aviär influensa som syftar till att göra de behöriga myndigheterna och jordbruksbranschen mer medvetna om och förberedda på riskerna för sjukdomen.

(2)	Sedan september 2007 har det förekommit utbrott av lågpatogen aviär influensa i vissa fjäderfäanläggningar i den centrala västliga delen av Portugal, särskilt på anläggningar där det hålls fjäderfän som är avsedda för vidmakthållande av viltstammen.

(3)	Portugal har vidtagit åtgärder i enlighet med direktiv 2005/94/EG för att kontrollera sjukdomens spridning.

(4)

Portugal har genomfört en riskbedömning och konstaterat att anläggningar där det hålls gräsänder (Anas platyrhynchos) som är avsedda för vidmakthållande av viltstammen (nedan kallade gräsänder) kan utgöra en betydande och omedelbar risk för spridning av aviär influensa inom Portugal och till andra medlemsstater. Portugal har därför beslutat att genomföra nödvaccinering för att begränsa utbrottet.

(5)

Genom kommissionens beslut 2008/285/EG (2) godkändes den plan för nödvaccinering som Portugal lämnat in. I det beslutet fastställs också vissa åtgärder som ska vidtas på anläggningar där vaccinerade gräsänder hålls och på anläggningar med ovaccinerade fjäderfän, bland annat restriktioner för förflyttning av vaccinerade gräsänder, kläckägg av gräsänder och gräsänder som härrör från sådana ägg i enlighet med den godkända vaccinationsplanen.

(6)	Genomförandet av Portugals plan för nödvaccinering slutfördes före den 31 juli 2008.

(7)	I enlighet med artikel 8 i beslut 2008/285/EG har Portugal lagt fram en rapport om genomförandet av planen för nödvaccinering och avgett en rapport till ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

(8)	De uppgifter som Portugal lagt fram visar att man lyckats begränsa utbrottet.

(9)

På grundval av en ytterligare riskbedömning anser Portugal att de värdefulla avelsgräsänderna på anläggningen fortfarande utsätts för en potentiell risk för aviär influensa, särskilt genom eventuell indirekt kontakt med vilda fåglar. Portugal har därför beslutat att fortsätta vaccineringen mot aviär influensa som en långsiktig åtgärd genom att tillämpa en plan för förebyggande vaccinering på en riskutsatt anläggning i regionen Lisboa e Vale do Tejo, Ribatejo Norte, Vila Nova da Barquinha, där det hålls sådana avelsgräsänder.

(10)	Portugal har därför, genom en skrivelse av den 10 september 2008, lagt fram ett program för förebyggande vaccinering för kommissionens godkännande.

(11)	Enligt planen för förebyggande vaccinering tänker Portugal till och med den 31 juli 2009 genomföra förebyggande vaccinering.

(12)

I sina vetenskapliga yttranden om användning av vaccinering för bekämpning av aviär influensa utfärdade av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet 2005 (3), 2007 (4) och 2008 (5) konstaterade panelen för djurs hälsa och välbefinnande att nödvaccinering och förebyggande vaccinering mot aviär influensa är ett värdefullt redskap för att komplettera åtgärderna för bekämpning av sjukdomen.

(13)

Kommissionen har granskat den plan för förebyggande vaccinering som Portugal lämnat in och konstaterar att den överensstämmer med relevant gemenskapslagstiftning. Med tanke på den epidemiologiska situationen för lågpatogen aviär influensa i Portugal, typen av anläggning där vaccineringen ska genomföras och vaccineringsplanens begränsade räckvidd är det lämpligt att godkänna planen för nödvaccinering. Genomförandet av planen för förebyggande vaccinering kommer även att ge ytterligare praktisk erfarenhet och kunskap om vaccinets effektivitet på gräsänder.

(14)

Vid den förebyggande vaccinering som Portugal ska genomföra bör endast sådant vaccin användas som har godkänts enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (6) eller Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (7).

(15)	Dessutom bör den anläggning där de vaccinerade gräsänderna hålls och anläggningar med ovaccinerade fjäderfän övervakas och laboratorietest bör utföras i enlighet med planen för förebyggande vaccinering.

(16)

Det bör även införas vissa restriktioner för förflyttning av vaccinerade gräsänder, kläckägg av gräsänder och gräsänder som härrör från vaccinerade fjäderfän i enlighet med planen för förebyggande vaccinering. På grund av det lilla antalet gräsänder på den anläggning där förebyggande vaccinering ska genomföras samt av spårbarhetsskäl och logistiska skäl bör vaccinerade fåglar inte förflyttas från anläggningen.

(17)

I samband med handel med fjäderfän avsedda för vidmakthållande av viltstammen har Portugal vidtagit ytterligare åtgärder i enlighet med kommissionens beslut 2006/605/EG av den 6 september 2006 om vissa skyddsåtgärder i samband med handel inom gemenskapen med fjäderfän avsedda för vidmakthållande av viltstammen (8).

(18)

För att minska de ekonomiska konsekvenserna för den berörda anläggningen bör det fastställas vissa undantag från restriktionerna för förflyttning av gräsänder som härrör från vaccinerade gräsänder, eftersom sådana förflyttningar inte utgör någon särskild risk för sjukdomsspridning samt under förutsättning att de sker under officiell övervakning och att de särskilda djurhälsokraven för handel inom gemenskapen uppfylls.

(19)	Planen för förebyggande vaccinering bör godkännas så att den kan tillämpas till och med den 31 juli 2009.

(20)	Beslut 2008/285/EG ska upphöra att gälla eftersom det inte längre är aktuellt från och med den 31 juli 2008.

(21)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. I detta beslut fastställs vissa åtgärder som ska vidtas i Portugal när gräsänder (Anas platyrhynchos) avsedda för vidmakthållande av viltstammen (nedan kallade gräsänder) vaccineras i förebyggande syfte i en anläggning som utsätts för risk för aviär influensa. Dessa åtgärder omfattar vissa restriktioner för förflyttning av vaccinerade gräsänder, kläckägg av gräsänder och gräsänder som härrör från dessa inom Portugal och sändning av dessa från Portugal.

2. Detta beslut ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av de skyddsåtgärder som Portugal ska vidta i enlighet med direktiv 2005/94/EG och beslut 2006/605/EG.

Artikel 2

Godkännande av planen för förebyggande vaccinering

1. Härmed godkänns den plan för förebyggande vaccinering mot lågpatogen aviär influensa i Portugal som Portugal lämnade in till kommissionen den 10 september 2008, och som ska tillämpas på en anläggning i regionen Lisboa e Vale do Tejo, Ribatejo Norte, Vila Nova da Barquinha (nedan kallad planen för förebyggande vaccinering) till och med den 31 juli 2009.

2. Kommissionen ska offentliggöra planen för förebyggande vaccinering.

Artikel 3

Villkor för genomförande av planen för förebyggande vaccinering

1. Portugal ska se till att gräsänderna vaccineras i enlighet med planen för förebyggande vaccinering med ett bivalent inaktiverat heterologt vaccin som innehåller aviär influensa av både subtyp H5 och H7 och som godkänts av medlemsstaten i enlighet med direktiv 2001/82/EG eller förordning (EG) nr 726/2004.

2. Portugal ska se till att den anläggning där de vaccinerade gräsänderna hålls och anläggningar med ovaccinerade fjäderfän övervakas och att laboratorietest utförs i enlighet med planen för förebyggande vaccinering.

3. Portugal ska se till att planen för förebyggande vaccinering genomförs på ett effektivt sätt.

Artikel 4

Märkning och restriktioner för förflyttning, sändning och bortskaffande av vaccinerade gräsänder

Den behöriga myndigheten ska se till att vaccinerade gräsänder på den anläggning som avses i artikel 2.1

a)	märks individuellt,

b)	inte förflyttas till andra fjäderfäanläggningar i Portugal eller sänds till övriga medlemsstater.

Efter reproduktionsperioden ska änderna avlivas på ett skonsamt sätt på den anläggning som avses i artikel 2.1 och kadavren ska bortskaffas på ett säkert sätt.

Artikel 5

Restriktioner för förflyttning och sändning av kläckägg som härrör från de anläggningar som avses i artikel 2.1

Den behöriga myndigheten ska se till att kläckägg som härrör från gräsänder på den anläggning som avses i artikel 2.1 endast får förflyttas till ett kläckeri i Portugal och inte får sändas till övriga medlemsstater.

Artikel 6

Restriktioner för förflyttning och sändning av gräsänder som härrör från vaccinerade gräsänder

1. Den behöriga myndigheten ska se till att gräsänder som härrör från vaccinerade gräsänder i enlighet med planen för förebyggande vaccinering endast får förflyttas efter kläckningen till en anläggning i det omgivande område som upprättats i Portugal i förhållande till den anläggning som avses i artikel 2.1.

2. Genom undantag från punkt 1 och under förutsättning att de gräsänder som härrör från vaccinerade gräsänder är äldre än fyra månader får de

a)	släppas ut i naturen i Portugal, eller

sändas till övriga medlemsstater under förutsättning att

i)	resultaten av övervakningsåtgärderna och laboratorietesterna i enlighet med planen för förebyggande vaccinering är tillfredsställande, och

ii)	villkoren för sändning av fjäderfä för vidmakthållande av viltstammen i beslut 2006/605/EG uppfylls.

Artikel 7

Hälsointyg för handel inom gemenskapen med gräsänder som härrör från vaccinerade gräsänder

Portugal ska se till att hälsointyg för handel inom gemenskapen med de fjäderfän avsedda för vidmakthållande av viltstammen som avses i artikel 6.2 b innehåller följande mening:

”Djurhälsokraven för denna sändning är i enlighet med kraven i beslut 2008/838/EG (9).

Artikel 8

Rapporter

Portugal ska lägga fram en rapport om genomförandet av planen för förebyggande vaccinering till kommissionen senast en månad efter det att detta beslut ska börja tillämpas och därefter kvartalsvis avge rapport i ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

Artikel 9

Upphävande

Direktiv 2008/285/EG ska upphöra att gälla.

Artikel 10

Tillämpning

Detta beslut ska tillämpas från och med den 31 juli 2009.

Artikel 11

Adressater

Detta beslut riktar sig till Republiken Portugal.

Utfärdad i Bryssel den 3 november 2008.

På kommissionens vägnar

Androulla VASSILIOU

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 10, 14.1.2006, s. 16.

(2) EUT L 92, 3.4.2008, s. 37.

(3) ”Scientific Opinion on Animal health and welfare aspects of Avian Influenza”, EFSA Journal, nr 266, s. 1–21, 2005.

(4) ”Scientific Opinion on vaccination against avian influenza of H5 and H7 subtypes in domestic poultry and captive birds”, EFSA Journal, nr 489, 2007.

(5) ”Scientific Opinion on Animal health and welfare aspects of avian influenza and the risks of its introduction into the EU poultry holdings”EFSA Journal, nr 715, s. 1–161, 2008.

(6) EGT L 311, 28.11.2001, s. 1.

(7) EUT L 136, 30.4.2004, s. 1.

(8) EUT L 246, 8.9.2006, s. 12.

(9) EUT L 299, 8.11.2008, s. 40.”

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

8.11.2008

Europeiska unionens officiella tidning

L 299/43

RÅDETS BESLUT 2008/839/RIF

av den 24 oktober 2008

om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 30.1 a och b, 31.1 a och b samt 34.2 c,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Schengens informationssystem (SIS), som inrättades på grundval av bestämmelserna i avdelning IV i konventionen av den 19 juni 1990 om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvist avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna (2) (”Schengenkonventionen”), samt den vidareutveckling av systemet som SIS 1+ innebär, är ett grundläggande verktyg för tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket, såsom det införlivats inom Europeiska unionens ramar.

(2)

Kommissionen fick i uppdrag att utarbeta andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) på grundval av rådets förordning (EG) nr 2424/2001 (3) och rådets beslut 2001/886/RIF (4). Båda rättsakterna upphör att gälla den 31 december 2008. Detta beslut bör därför kompletterar ovannämnda rättsakter till den dag som fastställs av rådet i enlighet med rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (5).

(3)

SIS II inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (6) och beslut 2007/533/RIF. Detta beslut bör inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i de rättsakterna.

(4)	Vissa tester av SIS II föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 189/2008 (7) och i rådets beslut 2008/173/EG (8).

(5)	Utvecklingen av SIS II bör fortsätta och bör slutföras inom ramen för den övergripande tidtabell för SIS II som godkändes av rådet den 6 juni 2008.

(6)

Ett övergripande test av SIS II bör utföras i nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med bestämmelserna i detta beslut. Så snart som möjligt efter det att det övergripande testet av SIS II har genomförts bör testet valideras enligt vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF.

(7)	Medlemsstaterna bör genomföra ett test av utbytet av tilläggsinformation.

(8)

En teknisk stödfunktion (C.SIS) för SIS 1+ föreskrivs i Schengenkonventionen. När det gäller SIS II innehåller förordning (EG) nr 1987/2006 och beslut 2007/533/RIF bestämmelser om ett centralt SIS II bestående av en teknisk stödfunktion och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS). Den tekniska stödfunktionen för det centrala SIS II bör vara belägen i Strasbourg (Frankrike) och det bör finnas ett reservsystem i St. Johann im Pongau (Österrike).

(9)

För att på ett bättre sätt hantera de potentiella svårigheterna vid migreringen från SIS 1+ till SIS II bör en provisorisk migreringsstruktur för Schengens informationssystem fastställas och testas. Den provisoriska migreringsstrukturen bör inte påverka tillgången till SIS 1+ på det operativa planet. Kommissionen bör tillhandahålla en konverterare.

(10)	Den registrerande medlemsstaten bör ansvara för att de uppgifter som läggs in i Schengens informationssystem är korrekta, aktuella och lagliga.

(11)

(12)	Medlemsstaterna är och bör förbli ansvariga för utvecklingen och underhållet av sina egna nationella system (N.SIS II).

(13)	Frankrike bör förbli ansvarigt för den tekniska stödfunktionen för SIS 1+, enligt vad som uttryckligen föreskrivs i Schengenkonventionen.

(14)	De företrädare för medlemsstaterna som deltar i SIS 1+ bör samordna sina insatser inom ramen för rådet. En ram för denna verksamhet behöver fastställas.

(15)

Kommissionen bör bemyndigas att ge tredje man i uppdrag att utföra uppgifter som åvilar den enligt detta beslut och uppgifter i samband med genomförandet av budgeten, i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (9).

(16)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (10) är tillämplig då kommissionen behandlar personuppgifter.

(17)

Europeiska datatillsynsmannen, som utnämndes i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut 2004/55/EG av den 22 december 2003 om utnämning av den oberoende övervakningsmyndighet som föreskrivs i artikel 286 i EG-fördraget (11), är behörig att övervaka gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet när det gäller behandling av personuppgifter. Schengenkonventionen innehåller särskilda bestämmelser om skydd av personuppgifter och om datasäkerhet.

(18)

Eftersom målen att inrätta den provisoriska migreringsstrukturen och överföra data från SIS 1+ till SIS II inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, anses det att antagandet av denna åtgärd är i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, till vilken artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen hänvisar. I enlighet med proportionalitetsprincipen går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(19)	Detta beslut står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(20)	Schengenkonventionen bör ändras så att SIS 1+ kan integreras i den provisoriska migreringsstrukturen.

(21)

Förenade kungariket deltar i detta beslut i enlighet med artikel 5 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar samt artikel 8.2 i rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (12).

(22)

Irland deltar i detta beslut i enlighet med artikel 5 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar samt artikel 6.2 i rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (13).

(23)	Detta beslut påverkar inte tillämpningsföreskrifterna för Förenade kungarikets och Irlands begränsade deltagande i Schengenregelverket enligt rådets beslut 2000/365/EG respektive 2002/192/EG.

(24)

När det gäller Island och Norge innebär detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket (14), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i rådets beslut 1999/437/EG (15) beträffande vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(25)

När det gäller Schweiz innebär detta beslut, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tilllämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (16), en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/149/RIF (17) om ingående av det avtalet på Europeiska unionens vägnar.

(26)

När det gäller Liechtenstein innebär detta beslut, i enlighet med protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 punkt G i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/262/EG av den 28 februari 2008 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det protokollet (18).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Allmän bakgrund

1. Schengens informationssystem (SIS 1+), som inrättades i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV i Schengenkonventionen, ska ersättas av ett nytt system, Schengens informationssystem II (SIS II), för vilket inrättandet, driften och användningen regleras genom beslut 2007/533/RIF.

Artikel 2

Definitioner

I detta beslut avses med

a) centrala SIS II: den tekniska stödfunktionen för SIS II, vilken omfattar en databas (SIS II-databasen) och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS),

b) C.SIS: den tekniska stödfunktionen för SIS 1+, vilken omfattar referensdatabasen för SIS 1+ och det enhetliga nationella gränssnittet (N.COM),

c) N.SIS: de nationella SIS 1+-systemen, bestående av de nationella datasystem som kommunicerar med C.SIS,

d) N.SIS II: de nationella SIS II-systemen, bestående av de nationella datasystem som kommunicerar med det centrala SIS II,

e) konverterare: ett tekniskt hjälpmedel som möjliggör konsekvent och tillförlitlig kommunikation mellan C.SIS och centrala SIS II och tillhandahåller de funktioner som anges i artikel 10.3,

f) övergripande test: den test som avses i artikel 71.3 c i beslut 2007/533/RIF,

g) test av kompletterande information: funktionstester mellan Sirenebyråerna.

Artikel 3

Syfte och tillämpningsområde

I detta beslut fastställs uppgifter och ansvar för kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1+ vad gäller följande uppgifter:

a)	Underhåll och vidareutveckling av SIS II.

b)	En övergripande test av SIS II.

c)	En test rörande kompletterande information.

d)	Den fortsatta utvecklingen och de fortsatta testerna av en konverterare.

e)	Upprättande och test av en provisorisk migreringsstruktur.

f)	Migreringen från SIS 1+ till SIS II.

Artikel 4

Tekniska komponenter och migreringsstruktur

För migreringen från SIS 1+ till SIS II behövs följande komponenter:

a)	C.SIS och anslutning till konverteraren.

b)	Den kommunikationsinfrastruktur i SIS 1+ som gör det möjligt för C.SIS att kommunicera med N.SIS.

N.SIS.

d)	Centrala SIS II, NI-SIS och den kommunikationsinfrastruktur i SIS II som gör det möjligt för centrala SIS II att kommunicera med N.SIS II och konverteraren.

N.SIS II.

f)	Konverteraren.

Artikel 5

Ansvar för huvuduppgifterna vid utvecklingen av SIS II

1. Kommissionen ska fortsätta att utveckla det centrala SIS II, kommunikationsinfrastrukturen och konverteraren.

2. Frankrike ska tillhandahålla och driva C.SIS i enlighet med bestämmelserna i Schengenkonventionen.

3. Medlemsstaterna ska fortsätta att utveckla N.SIS II.

4. Medlemsstater som deltar i SIS 1+ ska underhålla N.SIS i enlighet med bestämmelserna i Schengenkonventionen.

5. Medlemsstater som deltar i SIS 1+ ska tillhandahålla och driva kommunikationsinfrastrukturen för SIS 1+.

6. Kommissionen ska samordna verksamheten och tillhandhålla erforderligt stöd vid genomförandet av de uppgifter som avses i punkterna 1–3.

Artikel 6

Fortsatt utveckling

Artikel 7

Huvuduppgifter

1. Kommissionen ska, tillsammans med de medlemsstater som deltar i SIS 1+, utföra ett övergripande test.

2. En provisorisk struktur för SIS-migreringen ska upprättas och testas av kommissionen tillsammans med de medlemsstater som deltar i SIS 1+.

3. Kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1+ ska genomföra migreringen från SIS 1+ till SIS II.

4. De medlemsstater som deltar i SIS 1+ ska utföra ett test av utbytet av kompletterande information.

5. Kommissionen ska tillhandahålla erforderligt stöd på central SIS II-nivå till verksamhet enligt punkterna 1–4.

6. Verksamhet enligt punkterna 1–3 ska samordnas av kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1+, inom ramen för arbetet i rådet.

Artikel 8

Övergripande test

1. Det övergripande testet ska inte inledas förrän kommissionen har förklarat att den anser att den framgångsnivå som uppnåtts med de tester som avses i artikel 1 i beslut 2008/173/RIF är tillräcklig för att inleda ett sådant test.

2. Ett övergripande test ska genomföras som visar att kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1+ har fullbordat de tekniska arrangemang som krävs för behandlingen av SIS II-data och att SIS II har åtminstone samma prestandanivå som SIS 1+.

3. Det övergripande testet ska utföras av de medlemsstater som deltar i SIS 1+ vad gäller N.SIS II och av kommissionen vad gäller centrala SIS II.

4. Det övergripande testet ska följa en utförlig plan som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1+ inom ramen för arbetet i rådet och i samarbete med kommissionen.

5. Det övergripande testet ska grunda sig på de tekniska specifikationer som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1+ inom ramen för arbetet i rådet och i samarbete med kommissionen.

6. Kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1+ ska inom ramen för arbetet i rådet fastställa kriterier för huruvida de tekniska arrangemang som krävs för behandlingen av SIS II-data har fullbordats och att SIS II har åtminstone samma prestandanivå som SIS 1+.

7. Testresultaten ska med användning av de kriterier som nämns i punkt 6 analyseras av de medlemsstater som deltar i SIS 1+ inom ramen för arbetet i rådet och av kommissionen. Testresultaten ska valideras i enlighet med artikel 71.3 c i beslut 2007/533/RIF.

8. Medlemsstater som inte deltar i SIS 1+ får delta i det övergripande testet. Deras resultat ska inte påverka den övergripande valideringen av testet.

Artikel 9

Test rörande kompletterande information

1. De medlemsstater som deltar i SIS 1+ ska genomföra funktionella Sirenetester.

2. Kommissionen ska göra centrala SIS II och dess kommunikationsinfrastruktur tillgängliga under genomförandet av testet rörande kompletterande information.

3. Testet rörande kompletterande information ska följa en utförlig plan som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1+ inom ramen för arbetet i rådet.

4. Testet rörande kompletterande information ska grunda sig på de tekniska specifikationer som fastställts av de medlemsstater som deltar i SIS 1+ inom ramen för arbetet i rådet.

5. Testresultaten ska analyseras av de medlemsstater som deltar i SIS 1+ inom ramen för arbetet i rådet.

6. Medlemsstater som inte deltar i SIS 1+ får delta i testet rörande tilläggsinformation. Deras resultat ska inte påverka den övergripande valideringen av testet.

Artikel 10

Provisorisk migreringsstruktur

1. Det ska upprättas en provisorisk SIS-migreringsstruktur. Konverteraren förbinder centrala SIS II och C.SIS under en övergångsperiod. N.SIS förbinds med C.SIS, N.SIS II med centrala SIS II.

2. Kommissionen ska tillhandahålla en konverterare, det centrala SIS II och dess kommunikationsinfrastruktur som en del av den provisoriska SIS-migreringsstrukturen.

3. Konverteraren ska konvertera data i två riktningar mellan C.SIS och centrala SIS II samt synkronisera C.SIS och centrala SIS II.

4. Kommissionen ska testa kommunikationen mellan centrala SIS II och konverteraren.

5. Frankrike ska testa kommunikationen mellan C.SIS och konverteraren.

6. Kommissionen och Frankrike ska testa kommunikationen mellan centrala SIS II och C.SIS via konverteraren.

7. Frankrike ska tillsammans med kommissionen förbinda C.SIS med centrala SIS II via konverteraren.

8. Kommissionen ska tillsammans med Frankrike och de övriga medlemsstater som deltar i SIS 1+ testa den fullständiga provisoriska SIS-migreringsstrukturen i enlighet med en testplan som ska tillhandahållas av kommissionen.

9. Frankrike ska tillhandahålla testdata om så krävs.

Artikel 11

Migreringen från SIS 1+ till SIS II

1. För migreringen från C.SIS till centrala SIS II ska Frankrike tillhandahålla SIS 1+-databasen och kommissionen ska infoga den i centrala SIS II.

2. De medlemsstater som deltar i SIS 1+ ska med stöd från Frankrike och kommissionen senast den 30 september 2009 migrera från N.SIS till N.SIS II med hjälp av den provisoriska migreringsstrukturen. Detta datum får vid behov ändras i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 17.2.

3. Migreringen av de nationella systemen från SIS 1+ till SIS II består av inmatning av fakta i N.SIS II, när N.SIS II ska innehålla ett dataregister, den nationella kopian, som innehåller en fullständig eller partiell kopia av SIS II-databasen, och därefter en övergång från N.SIS till N.SIS II för varje medlemsstat. Migreringen ska följa en utförlig plan som föreskrivs av kommissionen och de medlemsstater som deltar i SIS 1+ inom ramen för arbetet i rådet.

4. Kommissionen ska biträda samordningen av, och stödet till, den gemensamma verksamheten under migreringen.

5. Den övergång som föreskrivs i migreringsprocessen ska genomföras efter den validering som nämns i artikel 8.7.

Artikel 12

Materiell rättslig ram

Under migreringen ska bestämmelserna i avdelning IV i Schengenkonventionen fortsätta att tillämpas på Schengens informationssystem.

Artikel 13

Samarbete

1. Medlemsstaterna och kommissionen ska samarbeta under all verksamhet som omfattas av detta beslut i enlighet med sina respektive ansvarsområden.

2. Kommissionen ska särskilt tillhandahålla erforderligt stöd på central SIS II-nivå vid testningen och migreringen av N.SIS II.

3. Medlemsstaterna ska särskilt tillhandahålla erforderligt stöd på N.SIS II-nivå vid testningen av den provisoriska migreringsstrukturen.

Artikel 14

Loggningsnoteringar i det centrala SIS II

3. Loggningsnoteringarna får användas endast för de ändamål som anges i punkt 1 och ska raderas tidigast ett år och senast tre år efter införandet.

4. Loggningsnoteringar får sparas längre om de behövs för kontrollförfaranden som redan påbörjats.

Artikel 15

Kostnader

2. Kostnaderna för migrering, testning, underhåll och utveckling av de nationella systemen ska bäras av respektive berörd medlemsstat.

3. Kostnader för verksamhet inom ramen för SIS 1+, inklusive sådan kompletterande verksamhet som Frankrike bedriver på de medlemsstaters vägnar som deltar i SIS 1+, ska fördelas i enlighet med bestämmelserna i artikel 119 i Schengenkonventionen.

Artikel 16

Ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen

Bestämmelserna i Schengenkonvention ska ändras på följande sätt:

Följande artikel ska införas:

”Artikel 92A

ytterligare ett centralt system bestående av

—	en teknisk stödfunktion (centrala SIS II) belägen i Frankrike och ett reservsystem för centrala SIS II beläget i Österrike som omfattar SIS II-databasen och ett enhetligt nationellt gränssnitt (NI-SIS),

—	en teknisk förbindelse mellan C.SIS och centrala SIS II via konverteraren som möjliggör konvertering och synkronisering av data mellan C.SIS och centrala SIS II,

b)	ett nationellt system (N.SIS II) bestående av det nationella datasystem som kommunicerar med det centrala SIS II,

c)	en infrastruktur för kommunikation mellan det centrala SIS II och N.SIS II ansluten till NI-SIS.

2. N.SIS II får ersätta den nationella enhet som avses i artikel 92, i vilket fall medlemsstaterna inte behöver föra ett nationellt dataregister.

3. Den centrala SIS II-databasen ska finnas att tillgå för automatisk sökning i varje medlemsstat.

4. Om någon av medlemsstaterna ersätter sin nationella enhet med N.SIS II, ska den tekniska stödfunktionens obligatoriska funktioner gentemot den nationella enheten i enlighet med artikel 92.2 och 92.3 övergå till obligatoriska funktioner gentemot centrala SIS II, utan att det påverkar de skyldigheter som avses i rådets beslut 2008/839/RIF och artiklarna 5.1, 10.1, 10.2 och 10.3 i rådets förordning (EG) nr 1104/2008.

I artikel 119.1 ska första meningen ersättas med följande:

”Kostnaderna för inrättandet och användningen av den tekniska stödfunktion som avses i artikel 92.3, inbegripet kostnader för de ledningar som förbinder de nationella delarna av Schengens informationssystem med den tekniska stödfunktionen, samt för verksamhet i samband med de uppgifter som Frankrike ska utföra enligt rådets beslut 2008/839/RIF och rådets förordning (EG) nr 1104/2008, ska bäras gemensamt av medlemsstaterna.”

Artikel 119.2 ska ersättas med följande:

”Kostnaderna för inrättande och användning av den nationella delen av Schengens informationssystem samt för de uppgifter som tilldelats de nationella systemen enligt rådets beslut 2008/839/RIF och rådets förordning (EG) nr 1104/2008 ska varje medlemsstat själv bära.”

Artikel 17

Kommitté

1. Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 67.1 i beslut 2007/533/RIF.

2. När det hänvisas till denna punkt ska förfarandet i artikel 67 i beslut 2007/533/RIF tillämpas.

Artikel 18

Rapportering

Artikel 19

Ikraftträdande och giltighet

Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Det upphör att gälla den dag som rådet fastställer i enlighet med artikel 71.2 i beslut 2007/533/RIF, dock inte senare än den 30 juni 2010.

Utfärdat i Luxemburg den 24 oktober 2008.

På rådets vägnar

M. ALLIOT-MARIE

Ordförande

(1) Yttrande av den 24 september 2008 (ännu inte offentliggjort i EUT).

(2) EGT L 239, 22.9.2000, s. 19.

(3) EGT L 328, 13.12.2001, s. 4.

(4) EGT L 328, 13.12.2001, s. 1.

(5) EUT L 205, 7.8.2007, s. 63.

(6) EUT L 381, 28.12.2006, s. 4.

(7) EUT L 57, 1.3.2008, s. 1.

(8) EUT L 57, 1.3.2008, s. 14.

(9) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(10) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(11) EUT L 12, 17.1.2004, s. 47.

(12) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(13) EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(14) EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(15) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(16) EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(17) EUT L 53, 27.2.2008, s. 50.

(18) EUT L 83, 26.3.2008, s. 5.

(19) EUT L 299, 8.11.2008, s. 1

(20) EUT L 299, 8.11.2008, s. 43.”

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 299

Svensk utgåva	Lagstiftning	51 årgången 8 november 2008

Innehållsförteckning		I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras	Sida
		FÖRORDNINGAR
	*	Rådets förordning (EG) nr 1104/2008 av den 24 oktober 2008 om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1 +) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)	1
		Kommissionens förordning (EG) nr 1105/2008 av den 7 november 2008 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	9
		Kommissionens förordning (EG) nr 1106/2008 av den 7 november 2008 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 945/2008 för regleringsåret 2008/2009	11
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1107/2008 av den 7 november 2008 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2003/2003 om gödselmedel för att anpassa bilagorna I och IV till den tekniska utvecklingen ( 1 )	13
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1108/2008 av den 7 november 2008 om ändring av förordning (EG) nr 1266/2007 när det gäller minimikrav för program för övervakning av bluetongue och villkoren för undantag för sperma från utförselförbudet i rådets direktiv 2000/75/EG ( 1 )	17
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1109/2008 av den den 6 november 2008 om ändring för hundrade gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter	23
		DIREKTIV
	*	Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (kodifierad version) ( 1 )	25

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	MA	48,3
	MK	46,2
	TR	68,6
	ZZ	54,4
0707 00 05	JO	175,3
	MA	30,8
	TR	90,7
	ZZ	98,9
0709 90 70	MA	63,1
	TR	129,7
	ZZ	96,4
0805 20 10	MA	80,7
0805 20 10	ZZ	80,7
0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90	HR	24,7
	MA	85,5
	TR	79,5
	ZZ	63,2
0805 50 10	AR	82,1
	MA	103,9
	TR	91,1
	ZA	97,2
	ZZ	93,6
0806 10 10	BR	232,5
	TR	133,5
	US	246,0
	ZA	197,4
	ZZ	202,4
0808 10 80	AL	32,1
	AR	75,0
	CA	96,3
	CL	64,2
	MK	37,6
	NZ	104,3
	US	162,4
	ZA	87,6
	ZZ	82,4
0808 20 50	CN	44,4
	TR	124,9
	ZZ	84,7

(EUR)
KN-nummer	Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga	Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga
1701 11 10 (1)	24,58	4,01
1701 11 90 (1)	24,58	9,24
1701 12 10 (1)	24,58	3,82
1701 12 90 (1)	24,58	8,81
1701 91 00 (2)	25,74	12,39
1701 99 10 (2)	25,74	7,84
1701 99 90 (2)	25,74	7,84
1702 90 95 (3)	0,26	0,39

	II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt
	BESLUT
	Medlemsstaternas regeringsföreträdares konferens
	2008/836
*	Beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 29 oktober 2008 om hanteringen av handlingar om EU:s civila krishanteringsuppdrag och militära operationer	34
	Kommissionen
	2008/837/EG
*	Kommissionens beslut av den 29 oktober 2008 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull LLCotton25 (ACS-GHØØ1–3) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 [delgivet med nr K(2008) 6204] ( 1 )	36
	2008/838/EG
*	Kommissionens beslut av den 3 november 2008 om förebyggande vaccinering mot lågpatogen aviär influensa hos gräsänder i Portugal och vissa åtgärder som begränsar förflyttning av sådana fjäderfän och produkter av dem [delgivet med nr K(2008) 6348]	40

	III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen
	RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING V I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN
*	Rådets beslut 2008/839/RIF av den 24 oktober 2008 om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)	43

		Rättelser
	*	Rättelse till kommissionens förordning (EG) nr 1379/2007 av den 26 november 2007 om ändring av bilagorna IA, IB, VII och VIII till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall, i syfte att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen och ändringar som beslutats inom Baselkonventionen (EUT L 309 av den 27.11.2007)	50