Återhämtning och resolution av centrala motparter
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Förordning (EU) 2021/23 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter
VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?
- I förordningen fastställs regler och förfaranden för återhämtning och resolution av centrala motparter*.
- Dessa är utformade för att säkerställa att centrala motparter vidtar åtgärder för att hjälpa dem att återhämta sig från finansiellt nödläge, eller kan fortsätta med sina huvudsakliga uppgifter om de fallerar eller sannolikt kommer att fallera, medan den övriga verksamheten avvecklas genom normala insolvensförfaranden.
- Det övergripande målet är att upprätthålla den finansiella stabiliteten och minimera de kostnader som en central motparts fallissemang kan få för skattebetalarna.
VIKTIGA PUNKTER
Varje medlemsstat i Europeiska unionen (EU) har följande ansvar:
- Utse en eller flera resolutionsmyndigheter. Dessa
- kan vara nationella centralbanker, ministerier eller myndigheter med förvaltningsbefogenheter,
- har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet och de omfattande befogenheter som krävs för att agera med skyndsamhet och flexibilitet,
- har ansvar för resolutionsplanering, bland annat bedömningar av möjligheten till resolution och, vid behov, utövande av resolutionsbefogenheter.
- Utse ett enda ministerium med det övergripande ansvaret för att utöva de funktioner som ministeriet har anförtrotts enligt lagstiftningen.
- Tillämpa sanktioner för överträdelser av förordningen.
Resolutionsmyndigheterna inrättar, förvaltar och är ordförande för ett resolutionskollegium. Resolutionskollegiet omfattar relevanta myndigheter och tillhandahåller en ram för att
- utbyta information,
- utarbeta resolutionsplaner,
- bedöma en central motparts möjlighet till resolution och eventuella hinder,
- samordna information till allmänheten om resolutionsplaner och resolutionsstrategier.
Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma):
De behöriga myndigheterna, resolutionsmyndigheterna och Esma
- bedriver ett nära samarbete för att utföra de uppgifter som anges i förordningen,
- grundar beslut på principer som
- proportionalitet, med hänsyn till den centrala motpartens juridiska form, storlek, komplexitet och likviditet,
- behovet av ett effektivt beslutsfattande i tid samt behovet av att hålla nere kostnaderna och, så långt det är möjligt, undvika användningen av offentliga medel.
Vid återhämtningsplanering krävs att de centrala motparterna utarbetar och upprätthåller en återhämtningsplan. Dessa
- innehåller åtgärder som ska vidtas vid både obestånd och icke-obestånd för att återställa den finansiella sundheten,
- omfattar åtgärder för att hantera alla möjliga risker, absorbera förluster och fylla på med finansiella medel,
- inbegriper indikatorer baserade på en central motparts riskprofil,
- förutsätter inte tillgång till offentliga medel eller likviditetsstöd från centralbanker,
- beaktar intressena för samtliga intressenter,
- säkerställer att clearingmedlemmar inte har obegränsad exponering gentemot den centrala motparten.
Det krävs också att den behöriga myndigheten, tillsynskollegiet och resolutionsmyndigheten bedömer återhämtningsplanerna och överväger eventuella ändringar.
För resolutionsplanering krävs följande:
- Den centrala motpartens resolutionsmyndighet måste upprätta en resolutionsplan som
- anger hur den skulle använda sina resolutionsbefogenheter för att absorbera förluster och säkerställa upprätthållandet av den centrala motpartens kritiska funktioner,
- tar hänsyn till planens följder för clearingmedlemmarna, de finansiella marknaderna och det finansiella systemet,
- förutsätter inte tillgång till offentliga medel eller stöd från centralbanker,
- gör försiktiga antaganden om den finansiering som kan finnas tillgänglig.
- Centrala motparter i resolution måste samarbeta med resolutionsmyndigheten och tillhandahålla all nödvändig information.
- Resolutionskollegiet måste godkänna planen, inklusive eventuella ändringar, inom fyra månader från mottagandet av planen.
Vid bedömningen av möjligheten till resolution krävs att resolutionsmyndigheten, i samordning med resolutionskollegiet,
- bedömer om resolution av en central motpart är möjlig, så att den kan fortsätta att utöva sina kritiska funktioner,
- identifierar eventuella hinder för resolution och instruerar den centrala motparten att vidta åtgärder för att undanröja dem.
Genom åtgärder för tidigt ingripande kan en behörig myndighet instruera en central motpart som den tror kan stå inför finansiella problem att
- vidta korrigerande åtgärder,
- fullständigt eller delvis avsätta den verkställande ledningen eller styrelsen.
Resolutionsmyndigheterna tar särskild hänsyn till följande när de genomför sina planer:
- Mål:
- Upprätthållande av den centrala motpartens kritiska funktioner och av dess viktigaste kopplingar till andra infrastrukturer på finansmarknaderna.
- Undvikande av skada på det finansiella systemet.
- Skydd av offentliga medel.
- Villkor:
- Centrala motparters faktiska eller sannolika fallissemang.
- Avsaknad av alternativa lösningar från den privata sektorns sida.
- Resolutionen ligger i allmänhetens intresse.
- Värdering:
- Två bedömningar för att säkerställa en rättvis, försiktig och realistisk värdering av den centrala motpartens tillgångar, åtaganden, rättigheter och skyldigheter.
- Skyddsåtgärder:
- Aktieägare, clearingmedlemmar och andra borgenärer bör inte förlora mer än om resolutionsmyndigheten inte hade ingripit (principen ””inte sämre villkor för borgenär””).
- Kunder och indirekta kunder till vilka deras clearingmedlemmar har överfört förluster har rätt till en proportionell andel av den ersättning som dessa clearingmedlemmar kan få.
- Alla som berörs av en krisförebyggande åtgärd eller en resolutionsåtgärd har rätt att överklaga.
Resolutionsmyndigheterna kan tillämpa följande åtgärder, enskilt eller i kombination:
- Fördelning av positioner och förluster. Säga upp kontrakt, minska en central motparts betalningsskyldigheter gentemot de clearingmedlemmar som inte är på obestånd eller kräva att de sistnämnda lämnar ett kontantbidrag till den centrala motparten.
- Nedskrivning och konvertering. Minska eller konvertera storleken på äganderättsinstrument, skulder eller andra åtaganden utan säkerhet, vilket kräver att en central motpart tillhandahåller och genomför en omstruktureringsplan för verksamheten.
- Försäljning av verksamhet. Försäljning av äganderättsinstrumentet eller alla tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden för en central motpart i resolution.
- Broinstitut. Tillfälligt överföra äganderättsinstrumentet eller alla tillgångar, rättigheter, skyldigheter eller åtaganden för en central motpart i resolution till en annan central motpart (broinstitut).
- Alternativ finansiering. Ingå kontrakt om att låna eller erhålla andra former av finansiering för att ta itu med tillfälliga likviditetsproblem.
Om en central motparts fallissemang riskerar att utlösa en systemkris får medlemsstaterna, som en sista utväg, tillföra kontanter eller ta den centrala motparten i offentligt ägande (statliga stabiliseringsverktyg), förutsatt att åtgärderna är tillfälliga och överensstämmer med EU:s regler för statligt stöd, och medlemsstaten har arrangemang för att återhämta offentliga medel.
Genom förordningen ändras följande:
Inom ramen för granskningsförfarandet
- ska Esma bedöma sitt personal- och resursbehov senast den 12 februari 2024,
- Kommissionen ska till Europaparlamentet och Europeiska unionens råd överlämna en rapport om lagstiftningen senast den 12 februari 2026 och en rapport om effektiviteten hos styrningsarrangemangen för återhämtning och resolution av centrala motparter i EU senast den 12 augusti 2027.
Delegerade akter
Kommissionen har antagit tre delegerade akter.
- Delegerad förordning (EU) 2023/840, som kompletterar förordning (EU) 2021/23 genom att fastställa tekniska tillsynsstandarder som specificerar metoden för att beräkna och upprätthålla den centrala motpartens ytterligare belopp av förfinansierade avsatta egna medel (se artikel 9).
- Delegerad förordning (EU) 2023/450, som kompletterar förordning (EU) 2021/23 genom att fastställa tekniska tillsynsstandarder för att specificera i vilken ordning centrala motparter ska betala ut ersättning till clearingmedlemmar som inte är på obestånd för deras förluster, det maximala antal år under vilka dessa centrala motparter ska använda en andel av sina årliga vinster för sådana utbetalningar till innehavare av instrument som erkänner en en fordran på deras framtida vinster och den maximala andel av dessa vinster som ska användas för dessa utbetalningar (se artikel 20).
- Delegerad förordning (EU) 2023/451, som anger de faktorer som ska beaktas av den behöriga myndigheten och tillsynskollegiet vid bedömningen av centrala motparters återhämtningsplan.
VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?
Förordningen trädde i kraft den 11 februari 2021. De viktigaste bestämmelserna om återhämtningsplanering har gällt sedan den 12 februari 2022 och de flesta delar av resten av förordningen har gällt sedan den 12 augusti 2022.
BAKGRUND
- Centrala motparter är en viktig del av det finansiella systemet eftersom de hanterar en betydande mängd motpartsrisk och fungerar som en länk mellan olika banker, andra finansiella motparter och företag.
- Genom antagandet av förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer – förordning (EU) nr 648/2012 – säkerställdes de centrala motparternas bidrag till ökad öppenhet på marknaden efter finanskrisen 2008.
- Mer information finns här:
VIKTIGA BEGREPP
Central motpart. En part som träder emellan motparterna i kontrakt som är föremål för handel på en eller flera finansmarknader och blir köpare till varje säljare och säljare till varje köpare.
HUVUDDOKUMENT
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 av den 16 december 2020 om en ram för återhämtning och resolution av centrala motparter och om ändring av förordningarna (EU) nr 1095/2010, (EU) nr 648/2012, (EU) nr 600/2014, (EU) nr 806/2014 och (EU) 2015/2365 samt direktiven 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2007/36/EG, 2014/59/EU och (EU) 2017/1132 (EUT L 22, 22.1.2021, s. 1).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/840 av den 25 november 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 vad gäller tekniska tillsynsstandarder som specificerar metoden för att beräkna och upprätthålla det ytterligare belopp av förfinansierade avsatta egna medel som ska användas i enlighet med artikel 9.14 i den förordningen (EUT L 107, 21.4.2023, s. 29).
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/450 av den 25 november 2022 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/23 vad gäller tekniska tillsynsstandarder för att specificera i vilken ordning centrala motparter ska betala ut den ersättning som avses i artikel 20.1 i förordning (EU) 2021/23, det maximala antal år under vilka dessa centrala motparter ska använda en andel av sina årliga vinster för sådana utbetalningar till innehavare av instrument som erkänner en fordran på deras framtida vinster och den maximala andel av dessa vinster som ska användas för dessa utbetalningar (EUT L 67,3.3.2023, s. 5).
Kommissionens delegerade förordning (EU) 2023/451 av den 25 november 2022 som närmare anger de faktorer som ska beaktas av den behöriga myndigheten och tillsynskollegiet vid bedömningen av centrala motparters återhämtningsplan (EUT L 67, 3.3.2023, s. 7).
Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om hur centrala motparters eget kapital behandlas i verktyget för nedskrivning och konvertering enligt förordning (EU) 2021/23 (COM(2022) 393 final, 10.8.2022).
Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/1132 av den 14 juni 2017 om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering) (EUT L 169, 30.6.2017, s. 46).
Fortlöpande ändringar av direktiv (EU) 2017/1132 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2365 av den 25 november 2015 om transparens i transaktioner för värdepappersfinansiering och om återanvändning samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 337, 23.12.2015, s. 1).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 806/2014 av den 15 juli 2014 om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för resolution av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam resolutionsmekanism och en gemensam resolutionsfond och om ändring av förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L 225, 30.7.2014, s. 1).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 190).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, 27.7.2012, s. 1).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/36/EG av den 11 juli 2007 om utnyttjande av vissa av aktieägares rättigheter i börsnoterade företag (EUT L 184, 14.7.2007, s. 17).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (EUT L 142, 30.4.2004, s. 12).
Se den konsoliderade versionen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/47/EG av den 6 juni 2002 om ställande av finansiell säkerhet (EGT L 168, 27.6.2002, s. 43).
Se den konsoliderade versionen.
Senast ändrat 30.05.2023